Dag 8 (12/7-2012) Kl.19:45 – Trampade på en kackerlacka idag. En LEVANDE kackerlacka men mina bara fötter. Förstod först inte vad det var som knaka till under mig och kollade, och där låg en splashad kackerlacka nästan lika stor som min stortpå. Fan borde verkligen börja använda strumpor här. Men det är så varmt! Men det är nog värt att dö i värmen med strumpor på än att behöva få kackerlackeslem på foten igen. Det var USCH! Avskyr att bo på landet i Osaka. Vill in till stan! Få leva lite och inte ha stora kackerlackor runt mig. Såg ett djur igår som jag inte visste om det var en fågel eller en insekt. Det är SÅ illa här ute på landsbygden! Upptäckte idag att vi t.o.m. bor så långt ute att vi inte ens är med på kartan jag har över Osaka. AOCH! Värst idag var ändå att jag såg en japansk hipster på tåget, hon hade verkligen bågar utan glas och hela grejen. AAHH they’re everywhere!!! Det blev bättre igår på kvällen. De försökte ha en konversation med mig vilket självklart uppskattas. Sen att min nya värdfamiljsmamma tappar humöret lätt och bråkar på min nya värdfamiljspappa är lite jobbigt förstås. Hon gör det inte framför mig, men det är pappersväggar (alltså bokstavligt pappersväggar) så hör allt även om de är två rum ifrån. Sov lite halvdåligt i natt också, det har blåst som satan och deras ytterdörrar verkar sitta löst eller något för de har slagits mot varandra hela natten, gör det nu också, låter som om någon står utanför och bankar. Men var en lugn dag så gjorde inte så mycket att jag fick dålig sömn. Idag var första dagen där ”Rest day”-på schemat faktiskt betydde vilodag och inte att bara följa med dem på ärendet från 10:00-19:00. Följde i morse med mamman till en skola för att hon skulle lära ut eleverna en japansk ”bon-festival dans” kalla dem det, vad de nu innebär. Så hon och hennes dansgrupp av pensionärer lärde eleverna några steg. Trodde jag skulle få kolla på bara men nepp de ville att jag skulle vara med, de ville t.o.m. att jag skulle hjälpa till att lära ut, men jag kunde inte stegen så jag vägra. Så det var kul….första gången. Sen kom en till klass som vi skulle lära ut samma steg till, och sen ytterligare en till klass. Så det var ganska uttjatat. Men efter tre dansklasser tog det slut. Wohoo! Så fick gå hem och vila. Japanska skolor ser för övrigt ut PRECIS som i spel, animer och filmer. Fast det var något med den här skolan som gjorde att det skulle inte förvåna mig om en Grudge-brud kom krälande från taket plötsligt, stället såg lite läskigt ut av nån anledning. Och alla måste bära sandaler, ni vet såna där tjejsandaler med remmar. Verkligen alla måste bära dem, så det var lite gulligt att se killar i små sandaler. Och jag upptäckte också att japanska barn inte alls öe så där läskigt väluppfostrade som jag alltid trott. Hemma är de tysta och snälla, men i skolan med andra barn är de som vilka barn som helst. Det var exempelvis två pojkar som slogs på skoj under dansen, läraren försökte avbryta men de ville inte sluta förrän någon vann. Så det var lite skönt att se att barn faktiskt får vara barn i Japan, och inte bara tysta små uppfostrade troféer. Efter att vi vilat några timmar sa mamman att vi skulle iväg och shoppa. Jag börjar gilla den här familjen mer för de försöker verkligen förklara för mig vad dagsplanerna är varje dag. Shoppa trodde jag innebar att vi bara skulle köpa mat så följde med, och plötsligt satt vi på ett tåg fastän mataffären bara ligger 50m från där vi bor. Så började få upp mina förhoppningar om att idag kanske var dagen då jag kunde få köpa några vettiga presenter till folk där hemma. Och jag hade rätt! Vi gick och shoppa! Fast fick inte köpa precis vad jag ville och vettiga presenter blev det inte, köpte en frotétrasa åt mamma som är formad som en kanin och är skitgullig. Förvänta er inga storheter av presenter från mig ni som vet att ni ska få. Om en trasa är riktigt gullig så är det också det ni kommer få. Fick förresten inte prova kläderna jag ville köpa eller nåt heller, vet inte varför men expediten lät mig inte prova nåt jag plockat fram. Konstigt. Hoppas det inte är så i alla affärer. Ska kanske få shoppa mer på lördag. Fråga dem precis om jag får träffa en kompis från Sverige i Namba Station. Hon bor i Tokyo men hon gick frivilligt med på att komma till Osaka utan att jag behövde tjata. AAAW har verkligen de bästa vännerna! Så gav dem precis en lapp jag har skrivit på japanska där jag frågar om jag får åka till Namba och träffa henne, ville inte att de ska kunna ignorera mina frågor igen. De sa JA! YAAAY!! Fast mamman vill följa med, eller hon vill egentligen inte men pappan sa att hon måste. Så kommer bli liiite awkward med henne där. Men kommer i alla fall få ha någon att prata med äntligen! YAY! Längtar tills lördag! Det här är min fina lapp jag skrev till dem. Är troligtvis minst 100 stavfel men lyckades i alla fall få fram vad jag ville till min värdfamilj. Wohoo! Provade idag också kinesisk hämtmat från Japan. Det var gott, ingen skillnad från Sveriges dock. Och jag hörde ett gäng killar på tåget som kommit in i målbrottet prata japanska. Det var rätt kul att höra.

Dag 7 (11/7-2012) 17:00 - Idag var inte en lika kul dag. Den började väldigt bra med att jag och min värdfamiljsmamma gick en timmes promenad. Första gången jag fått se Japan som inte var från insidan av en bil. Tror hon tog med mig på den promenaden för att jag gick upp för tidigt. Jag skulle nämligen åka till Wakayamas slott idag med min värdfamiljspappa och min blivande värdfamiljspappa, men de hade inte gett mig en tid så klev upp kl.7, gick in i köket som jag alltid gör för att säga God morgon innan jag går och duschar, men köket var tomt. Min värdfamiljsmamma hade inte ens gått upp. Hon som alltid annars är vaken då. Så gick och duscha och när jag kom ut var hon vaken och hade tagit fram frukost. Yay! Så idag var det tvärtom från hur det brukar vara, idag var första timmarna av morgonen fantastisk och resten av dagen jobbig. Skulle tydligen inte iväg till Wakayama förrän på eftermiddagen… jahapp ibland önskar jag verkligen de kunde säga när vi ska iväg innan, eller åtminstone försöka. Vid 10-tiden sen var det dags för mig att flytta från min värdfamilj och bo med en annan. Ska sammanslagt bo hos 4 värdfamiljer så det här blir verkligen inte första flytten. Flyttat till Tannowa nu, så heter i alla fall tågstationen här. Bor med samma styvfamiljspappa som jag till en början tyckte var odräglig, men sen tyckte han var trevlig och rolig bara man lärde känna honom, fast nu är han tillbaka till att nästan vara odräglig. Vi åkte till Wakayama tillsammans, och jag lite sjuk så känner mig lite hängig och trött och orkar inte alls med för mycket stoj, vilket gjorde att jag inte alls orkade med honom som är en glad Osakabo och skrattar åt sina skämt precis hela tiden. Så han är säkert fortfarande trevlig och snäll, men jag är för sjuk för att märka det eller något. Fast är väldigt irriterande att han kör över mig hela tiden och alla som pratar med mig. En kvinna frågade mig om jag ätit mycket japansk mat innan jag kom till Japan, och innan jag hann svara så var han där och sa något i stil med att hon använde för många ord för att jag skulle kunna förstå, jag som inte kan japanska. Förstår att han fått den uppfattningen för jag är verkligen inte bra på att prata japanska, men att förstå är mycket enklare. Han har däremot börjat lyssna lite på mig, fast bara när jag svarar en fråga han ställt, och jag måste oftast säga det rätta svaret minst 5 gånger på både engrish och svenska, och han måste sedan översätta sin fråga till engelska i sin telefon och jag måste svara ännu en gång, innan han accepterar svaret. Så det finns en kommunikation i alla fall, men den är skitjobbig och tar långt tid att avsluta. Jag kan inte heller fråga en motfråga, som typ ”när?” eller ”var?”, för då vänder han sig till en kompis eller sin fru, upprepar det jag sa så skrattar de åt det. Så det här kommer bli 5 riktigt förjävliga dagar. Hur som helst, förlåt att jag klagar så mycket, men saknar mig gamla värdfamilj där någon faktiskt försökte prata med mig. I Wakayama åkte vi och såg mer tempel, börjar bli lite trött på tempel nu eftersom alla ser i stort sett likadana ut. De här var visserligen lite annorlunda. Det första templet var fullt av dockor och små statyer som inte var buddhiststatyer, det var ganska coolt samtidigt som det var lite creepy. Det andra templet hade den största Buddhan i Japan, tror jag att guiden sa. Hon sa i alla fall ”Buddha, Ichiban” (Ichiban=Nr1). Fast den kändes inte alls lika stor som buddhan igår, eller lika mäktig. Den jag såg idag var ny så det var inte alls samma känsla över den. Det finns förresten många coola statyer här i Japan, för det mesta i templena, men såg idag en staty av en gammal kvinna som såg nästan riktig ut utanför en restaurang. Fick förklarat för mig att det var restaurangägarens mormor. Och det var inte ovanligt heller med sådana statyer i Wakayama märkte jag sen. Japanerna är väldigt mycket för att hedra sina förfäder, men det här var något extra tycker jag. Ska tvinga min familj göra en sådan staty av mig när jag dör av att mördarrådjuren hittar mig och mina kex. Efter templena åkte vi till det vi var i Wakayama för; Wakayama slottet. Det var jääääkligt många trappor, det har varit mycket trappor till allt idag så årets träning är nu avklarad. Wohoo! Det slottet var i alla fall ganska renoverat så såg nästan nytt ut, tog bort charmen från det lite men inuti hade de en utställning på gamla fynd de hittat i slottet och från kejsarna som bott där. Det fanns bl.a. massa japanska ansiksrustningar med mustasch!! HAHAHA! Vissa hade t.o.m. pipskägg. När jag går ut i krig mot renarna ska jag också ha en rustning med mustasch och pipskägg. Japan är awesome på alla vis. Det bästa har jag ändå sparat till sist. Jag såg trafiklysen sticka upp ur trädtopparna i en skog när jag var på väg till slottet. Japaner har trafiklysen i skogen. HAHAHAHAHAHAHAHAHA! Only in Japan!

Dag 6 (10/7-2012) 20:00 - Hade en skitkul kväll igår. Ledaren över japanska Lions Club i det här distriktet höll ett fint tal åt mig, förstod inte ett skit eftersom det var på japanska men han gav mig en översättning av det på svenska. Fast blev lite chockad när det stod i slutet av översättningen ”Utan regnperiod i Osaka eller inte, jag känner mig ändå varm och blöt för henne”. Google translate där på lååånga vägar! De måste verkligen sluta använda det programmet. Resten av kvällen gick bra. Sjöng falskt, men tänkte att det gör nog ingen eftersom ingen annan här säkert heller kan sjunga. Sen drog de fram karaoken och ALLA kunde sjunga bra… jäkla japaner som är bra på allt!! De serverade en 5-rätters middag, så var proppfull efter. Japaner äter löjligt mycket, vilket inte är vad jag förväntat mig med tanke på hur små de är. Jag är alltid också den som äter upp sist för på ngoåt magiskt vis stoppar japaner i sig 2 kilo mat på 3 sekunder. Misstänker att de har en ytterligare mun gömd någonstans. Enda logiska förklaringen till det här fenomenet. En sak som irriterade mig under kvällen dock, finns ju alltid något som stör mig, var att borden var uppdelat i två delar, en för de som skulle dricka alkohol och en för dem som skulle köra bil hem och därför inte fick dricka. I bordet där de icke-drickarna fanns satt det bara kvinnor. Och deras män satt i andra bordet och söp sig lite småfulla. Fint med jämnställdhet här. Listade förresten ut i förregår att japaner förstår engrish, alltså japansk engelska. Så kommunikationen har blivit mycket bättre. Hade precis en kort konversation med min värdfamiljs mamma om min dag på hälften japanska och hälften engrish *stolt* OCH jag glömde skriva att igår vid templet i bergen tror jag att jag såg en yakuza!! Eller det var i alla fall en asiat som var helt täckt med en draktatuering. *inte alls fördomsfull*Och min ”tolk” förklarade för mig vid middagen igår också vad det var för ceremonie som hade hållits i templet i bergen igår. De välsigna tydligen amuletten jag fick så att goda andar åkte in i den och kommer nu skydda mig och ge mig rikedom. Yay jag ska bli rik!! Min värdfamiljs far är förresten en fruktansvärd förare. Han åstadkom två av mina tre nära döden upplevelser idag bara på en kort sträcka. Vi körde på en motorväg och plötsligt får han för sig att smsa, så han plockar fram mobilen vilket gör att han inte håller någon vidare koll på att ratten svänger höger och en lastbil är precis bakom oss i den filen. Så den tutar som en galning samtidigt som han slänger bort mobilen och fortsätter med att köra. SCARY!! Och sen råkar han också svänga fel när vi ska åka av motorvägen, så han svänger in för tidigt, inser sitt misstag, och backar ut igen till motorvägen där bilarna kör i full fart. INTE OK! Vi kom i alla fall fram tillslut till en av våra destinationer. Idag skulle vi nämligen till Nara och besöka tre av de största buddhisttemplena där. Vi hade plockat upp mannen från min nya värdfamilj jag ska till imorgon och en annan lite tråkig gubbe som inte sa så mycket. Så var omringad av tre män och inga kvinnor. Jag förstod såklart inte ett skit de sa eftersom män är svårare att förstå än kvinnor tycker jag, och de förstod inte vad jag sa. Eller de valde snarare att inte lyssna på vad jag sa, eller så skrattade de bara när jag sa något på japanska. Hårt slag på självkänslan där. Så idag tog det 3h innan jag började tycka att inte allting var ett helvete. Sov dåligt i natt då jag hostade nästan hela natten, så det var också en faktor i att det tog så långt tid för mig att gilla läget. Men hade i alla fall skitkul på de här templena, är ju världens historianörd och de köpte engelsköversatta guideböcker åt mig om stället och statyerna på varje plats så jag gottade mig i japansk historia. Som för övrigt är hur coolt som helst. Japan har ju funnits lite längre än Sverige och USA, så de har hur mycket historia som helst. Idag gjorde mig lite intresserad av att bli arkeolog igen. Var min dröm förut, men efter att ha tagit en arkeologikurs i Sverige insåg jag att bara tiden fram till att vi slutade vara apor var intressant, resten av Sveriges historia är tråååk. I alla fall ur ett arkeologiskt perspektiv, men om jag pluggade arkeologi i Japan skulle jag ha tusen gånger mer att gräva fram och dubbelt så mycket mer intressant historia att gotta mig i. Kanske inte borde överge den drömmen än. Fast i och för sig ska min amulett göra mig rik så kommer ju inte behöva jobba mycket längre till. Första templet vi besökte var det största; Horyuji templet. Det var verkligen ett skitstort tempelområde som tog oss hela förmiddagen att gå igenom. Sen efter det åkte vi till Yakushiji templet. Där fick jag se bl.a. en sten med inristning av fotavtryck av buddha. Innan den antika Grekland influerade buddhismen i Indien med att de skulle tillbe en figurliknande bild av Buddha, så tillbad de nämligen honom bara genom ett fotavtryck av honom. Så det var coolt att se ett originalfynd av hur det såg ut innan Grekland kom och införde sakyamuni buddhan. Fast fick inte ta några foton där stenen låg vilket var lite synd. Tredje templet var det coolaste, men det var också där jag upplevde min tredje nära-döden upplevelse. Templet har massa tama rådjur som betar inne i tempelområdet, och som turist kan man köpa små kexliknande grejer åt dem. Min värdfamilj tyckte det skulle vara kul för mig att mata dem så de köpte ett paket åt mig och gav mig det. Så matade en litet rådjur med det, och sen blev det två söta små rådjur. Helt plötsligt kommer en flock emot mig och jag börjar självklart springa åt andra hållet. Vilket rådjuren tydligen inte uppskattades för dem började bita mig och försöka äta upp min klänning istället. Min värdfamiljpappa räddade mig genom att ta kexen och slänga iväg dem. Annars hade jag antagligen blivit rådjursmat. Hade inte blivit en fin titel på gravstenen. Så kommer aldrig ha dåligt samvete om jag äter rådjur igen, för nu vet jag, de är ONDA! Hoppas nu däremot på att jag fått superkrafter eller något, precis som Spiderman fick när han blev biten av en spindel. Om det dyker upp en Renkvinnan så vet ni att det är jag. Hur som helst, tillbaka till historien. Sista templet var coolast för att det hade en skitstor Buddha i sig. Inga foton i världen kan visa på hur mäktig den kändes när man såg den. Så om ni är i Japan någon gång, åk till Todajitemplet! Det har rådjur och stora buddhor, finns inte ett bättre tempel än det. Så min dag har varit awesome, enda jobbiga idag förutom morgonen var att de alltid skulle betala för allt åt mig och de köpte massa presenter åt mig hela tiden på varje ställe vi var. Så fort jag tar fram pengar för att betala något säger de genast åt mig att lägga tillbaka dem. Känns jätte jobbigt att inte ha behövt betala för något på hela veckan. Har inte gjort av med ett enda öre sen jag kom hit. Eller jo idag när de tre männen gick på toaletten smet jag in på en liten affär och köpte något snabbt som present till några vänner hemma i Sverige. Så har gjort av med sammanlagt 1000 yen (vilket är runt 83 kr) sen jag kom hit. Känns skitjobbigt för vi har gjort aktiviteter för över 1000 kr den här veckan. Men ska inte avsluta dagen nu med att klaga. Kan berätta något positivt om Japan. Det är skitcool arkitektur här, för i förorten där jag bland annat bor med min nuvarande värdfamilj är det blandat med nya och traditionella hus. De nya ser precis ut som i Sverige, medan de traditionella har ett sådant där gupptak som är till för att demoner inte ska kunna komma in. I Sverige skulle det här aldrig få förekomma att man blandade hustyper så här. Min gamla granne fick i alla fall många klagomål när hon målade huset svart, medan alla andra hus i området är grått, gult eller grönt. Så det passade liksom inte in. Tänk vad som då skulle hända om vi försökte bygga ett medeltida hus ute i förorten i Sverige. Det skulle göra att huset skilde sig ännu mer från kvarterets andra hus och de skulle antagligen inte ens få bygglov till det. Så därför är Japan awesome. Man kan uppleva traditionella Japan och moderna Japan på en och samma gata. Här är ett dåligt bildexempel. Det syns inte så tydligt eftersom båda husen är gamla, men den ena är mer traditionell än den andra.

Dag 5 (9/7-2012) 14:00 - WOHOOO Äntligen har jag fått lämnas ensam! Annars har jag inte ens fått gå på toa själv om vi är ute (nej de följer inte med in i toan, men de står utanför), och de börjar genast leta efter mig om jag går på toa i hemmet. Men nu ringde de upp min ”tolk” som berätta att de hade ärenden som jag inte kunde följa med på, så jag fick underhålla mig själv nu någon timme eller två. OMG de här är stort! Tog nästan en vecka innan jag fick tid för mig helt själv, så ska lätt utnyttja den här tiden nu och utforska Japan på egen hand. 14:10 – Fan de har låst dörren… Kan ju låsa upp men har inga nycklar så skulle inte kunna låsa efter mig. Jag som hört att Japan är så säkert att folk inte ens behöver låsa sina dörrar. De var ju lite surt.. Får bli läsa bok istället eller något. Kan innan också berätta om min dag hittills. Står på mitt nya schema att jag skulle vara ledig idag till kl.18 ikväll, då jag ska på välkomstfest hos japanska Lions Club iklädd en kimono och sjunga en sång. När de föreslog att jag skulle sjunga något så sa trodde jag det var karaoke eftersom de älskar karaoke här har jag hört, så sa självklart ja, men fick igår veta att jag inte kommer få nån text eller bakgrundmusik till det jag ska sjunga. Så tänker sjunga det enda man inte behöver bra röst eller musik till; en svensk snapssång. Så ska ikväll stå i en kimono och sjunga ”Helan går” framför ett trettiotal japaner. Det blir minst sagt…intressant. Hur som helst, min dag hittills har varit ganska kul. Trodde som sagt jag skulle få ledigt idag så tänkte sova ut så mycket som möjligt för att orka med ikväll. Men nepp där hade jag fel. De väckte mig visserligen inte allt för tidigt, vid kl.9. Jag åt frukost och efter det skulle vi sätta oss i bilen och åka någonstans. Det skulle vara lite småtrevligt om de någon gång åtminstone försökte säga vart vi ska eller ATT vi ska någonstans, förstår mer japanska än de tror. Än så länge har det varje dag varit att jag inte vet vart vi ska förrän vi är där, så får jag på plats räkna ut vad vi gör där. Det är lite småjobbigt ibland, men samtidigt väldigt spännande. Jag vet aldrig när jag vaknar varje dag vad jag kommer vara med om. Äventyr på hög nivå här! Idag var vi i alla fall på väg till nåt tempel eller nåt uppe i bergen. Vet inte om vi fortfarande var i Osaka fortfarande eller om vi åkt enda till Kyoto, för de fortsatte säga ordet Kyoto om och om igen på vägen dit när de pratade med varandra i bilen. Tror platsen hette Inunakisan, så ska googla fram vart det ligger när jag äntligen får internet. Det var hur fint som helst där, fast munkarna var inte blyga av sig. Var en munk som precis hade badat i sina vita kläder, och klädde av sig ute i det fria när vi var där. Då flydde vi tillbaka till det lilla templet/affär (vet inte om det var en turistaffär med ett tempel i eller ett tempel med en turistaffär i). Där betalade min värdfamilj för en amulett i form av en liten gulddroppe som de sen hade någon slags ceremonie över som varade i typ 20 minuter och de sa mitt namn i sina böner. Är faktiskt inte helt säker på vad som hände eller varför de gjorde som de gjorde. Fick inte filma eller fota, annars hade jag kunnat filma och visa för nåhonn som kanske vet när jag kommer tillbaka till Sverige, så hade den personen kunnat berätta vad som förse gick. Antar att det åter igen blir något jag får googla om när jag har internet. Alla mina värdfamiljer är buddhister, så får följa med dem på många buddhistgrejer, som bl.a det idag vid templet. Och sen stoppade vi massa på vägen hem vid buddhistmonument, slängde in en slant i en liten låda där, och ringde i en stor klocka eller klinka i en stor skål efter. Så det är kul att få uppleva sådana grejer här.

Dag 4 (8/7-2012) Kl.21:30 – Idag försökte jag komma på god fot med familjen och gick därför upp tidigt så att ifall de tycker jag är lat som jag hört många japaner tycker om man sover länge, så skulle de ändra den uppfattningen nu om mig. Vaknade vid kl.5 som vanligt, verkar inte som att jag ska kunna komma in i Japans dygnsrytm, och valde att inte somna om utan att kliva upp vid kl.7. Min andra värdfamilj skulle ändå komma och hämta upp mig och sällskapa mig till Nara Park under förmiddagen, och visste inte när de skulle komma eftersom alla varit så trötta dagen innan på kvällen efter allt bus med te och kimonofotograferingen. Så åt frukost med min värdfamilj, första halvtimmen var som vanligt förjävlig men efter det så blir det mycket bättre, precis som varje dag, man kommer in i en rutin som är ganska rolig. Dock fick jag kaffe, och kaffe av någon anledning gör mig skittrött här, och sen är det inge vidare gott heller. Men tryckte i mig det ändå av artighet. Efter frukosten satt jag och vänta på min andra värdfamilj, började läsa lite en bok, och lyckades komma förvånansvärt långt på den för de dök aldrig upp. Istället kom min nuvarande värdfamiljs andra barn, två systrar, över med sina otroligt söta barn runt kl.10. Och vi åkte alla till deras farbror. Det var då jag räknade ut att min andra värdfamilj nog inte skulle komma. Det suger att det är så svårt att kommunicera här för jag hade gärna velat ha någon som berättade att planerna inte skulle bli av, för på eftermiddagen kom inte de andra som skulle hämta upp mig heller (ingen aning om vilka de var, har bara fått deras namn på ett papper). Så kände mig lite övergiven då. Jaja, bara att acceptera situationen. Hos farbrorn var det ganska kul för en av systrarna kunde lite engelska, och det de inte kunde säga översatte de på telefonen, så det gick ganska bra att sitta i de otroligt korta sofforna hos farbrorn och hålla en konversation med alla. Det var kul också att få leva en 30-åring japans liv och inte bara pensionärlivet jag hittills gjort. Att vara 30 år i Japan kan vara ganska kul ändå visade systrarna. Vi gav presenter till farbrorn, och jag tror jag har listat ut vad japanerna exakt söker hos en present, man måste ge bort det inslaget i ett fint tyg med familjeklenodsmärket på. Visste inte om att alla släkten här har speciella märken för sig, det är precis som medeltida Europa, eller gamla Skottland. Efter det åkte vi hem igen, och stannade mest hemma hela dagen. Gick ut och handlade mat lite kort till grillningen för kvällen som vi tydligen skulle ha. Systrarna var med med sina gölleungar så de var kuligt ändå att bara sitta inne. Sen kom äntligen mannen ur min värdfamilj och skulle snacka ändring av schemat jag fått. Nu ska vi tydligen till Nara park på måndag istället, får se hur det blir med det. Blev inte så sugen på att flytta in till honom om 3 dagar, han var ganska odräglig och satt och förklarade ordet ”tvätt” i 20 minuter för att han inte trodde jag förstod, fastän jag ja ”Hai wakarimashita” (ja jag förstår) om och om igen. Seeegt. Men tror jag kommit på nu vad jag gjorde fel. Japaner har jag märkt säger ”Hai” om och om igen om de inte förstår, men vill låtsas förstå. Så jag sa helt enkelt ”hai” liiite för många gånger eller nåt. ÅÅÅH jobbigt ibland det här med språkskillnaden. Han kändes i alla fall odräglig till en början men man behövde bara vänja sig vid hans personlighet så insåg man sen att han var ganska trevlig och rolig. Men börjat gilla min nuvarande värdfamilj mer och mer, så vill fortfarande inte flytta. Har ju äntligen kommit in i rutinerna här. Även om jag har lite svårt att lista ut om jag ska bära tofflorna som har stått utanför min sovrumsdörr varje dag. Ingen annan i familjen har tofflor på sig, så har hittills bara ignorerat dem. Men det som fått mig att tveka är att de ger mig andra rutiner än vad de själva gör. Som ex. att jag måst bada ångbad varje kväll, medan de själva inte gör det. Så verkar som att jag då behandlas extra för att jag är gäst, så då borde jag kanske också använda tofflorna. Men då leder det bara till en ännu större fråga. VAR får jag använda tofflorna? Vissa japanska familjer har nämligen speciella tofflor för olika rum har jag märkt, badrummet är väldigt vanligt att man exempelvis har andra tofflor på. Så får jag använda tofflorna i alla rum förutom badrummet, eller är det bara i gången där de står som jag får använda dem? Dagens ilandsproblem det här. Hur som helst, på kvällen var det dags för grillning och min ”tolk” kom över också. Fast blev lite irriterad för han behandlade mig lite som en idiot. Det var visserligen snällt av honom att vilja förklara allt, men ändå ganska störande att han måste förklara ALLT och säga åt mig allt jag ska göra. Som exempelvis att jag inte fick filma så mycket för då skulle inte det finnas något minne kvar i kameran till lägret. DAAAH! Därför jag har en dator att föra över det på. Och att han också sen står och säger ”sweet potatoe” flera gånger när de var det jag åt fastän jag sa ”hai wakarimashita” gjorde mig inte mindre irriterad över honom. Fast det här var innan jag förstått att problemet låg i att jag sa ”hai” för mycket. Så felet var egentligen mitt antar jag. Sen ville han också se en bild på min tvillingsyster, så kollade igenom mig mobil och insåg att pinsamt nog har jag bara fyllebilder på henne. Så såg till att snabbt byta samtalsämne. Fick också äta på ett väldigt annorlunda vis innan grillningen. ”Cold noodle” tror jag de hette. Och så fick vi leka en lek där man först sattes på ögonbindel, och sen skulle snurra tre varv, för att sedan slå på melonen som skulle bli vår efterrätt. Japaner är för övrigt inte alls som jag tänkte dem. Har alltid tänkt dem som en förnämnt folk som aldrig gör fel. Vet inte om det bara är min värdfamiljs släkt som är lite ofina eller något men vet inte hur många rapar i ansiktet jag fått idag av dem. Det tänder livglädjen XD

Dag 3 (7/7-2012) Kl.22:00 – Idag har varit en helt galen men rolig dag. Det började med att vi åkte till Osaka slott med ett par som är vänner till min värdfamilj. De kunde självklart inte heller någon engelska. Sen anslöt sig också kvinnan i parets syster, och de var där det började freaka ut lite. De total sket i att jag knappt kunde någon japanska och bara fortsatte snattra hela tiden med mig. Jag som precis lärt mig att det är nog bäst att vara tyst än att försöka prata med mig knapriga japanska eller engelska med folk som ändå inte förstår mig, blev lite obekväm i början, men de gav sig verkligen inte och jag har pratar hur mycket japanska som helst idag. Fast bättre har jag ju knappast blivit på det, men har fått in lite deras dialekt tror jag så kan göra mig förstådd. Förstår inte alls varför min japanska lärare i Japan som sa att hon kom från Osaka lärde oss säga exempelvis ”hanashimas”, när man här i Osaka säger ”hanashimasu”. Det där saknandet av U:et i slutet är det som fått folk här att fatta noll av vad jag säger. Hur som helst, tillbaka till storyn. Jag åkte till Osaka slott med två snattrande japanska tanter och en av deras man. Det var skithäftigt slott, även om det förstördes lite med att de byggts ett replikat av ett Europeiskt slott precis bredvid. Det kändes dock lite tråkigt att mitt sällskap verkade ha varit där många gånger förut för de ville bara gå ett varv inuti slottet på varje våning och sen fortsätta neråt, vi gick igenom 5 våningar på typ en kvart. Jag som är historianörd hade gärna stannat där minst en timme. Sen fortsatte vi utåt och jag blev lite störd över att jag aldrig fick lämnas ensam. Det märktes framförallt när vi skulle ta handikappsvägen för att mitt sällskap var lite gamla och grå och kunde inte gå ner för stora trappor så bra, men eftersom jag inte var handikappad fick inte jag följa med, så mannen av sällskapet följde med mig ner för de tre trapporna medan de andra tog handikappsutgången. Hade ganska dåligt samvete över att nån som behövde handikappsutgången inte fick använda den för att han behövde hålla koll på mig….som bara är 21 år, snart har körkort och ska flytta utomlands om 2 ½ månad. Liten flicka. Sen åkte vi till ett buddhist tempel, där det var skitcoola statyer utomhus som alla bugade inför när de gick in. Tror det var grundarna av templet. Där inne hamnade vi helt plötsligt i en be-sal och skulle be till buddha eller nåt. Jag hamnade bredvid en tant som var hälften så stor som mig och vägrade låta mig bara titta. Hon satte ett pärlarmband runt mina händer med en liten tått hängande från det. Och sen satt vi där typ en timme och bad på nåt sångliknande vis. Fick en broschyr om buddhism där också, kan pinsamt lite om det, men det var lite kul att det stod att buddhism var det enda rätta tänkandet i det. Jag som alltid sett buddhism som en ”religion” där man ska frigöra sitt tänkande, inte binda sig till bara ett tankesätt. Hur som helst, åter igen, tillbaka till storyn. Efter buddhisttemplet åkte vi till ett köpcentrum och jag tänkte genast ”JAA shoppa!”, men nepp. Vi satte oss istället ner på bänkar och flyttade varje gång stolarna bredvid oss till vänster sida blev lediga. Tog ett tag innan jag förstod att vi satt i en kö för att komma in i en restaurang. Här var inge mutande av värdinnorna för att få en plats inne på restaurangen, utan japaner sätter sig tydligen i kö istället tills det blir deras tur. Fick massa presenter från dem idag också, och skämdes över att jag inte tagit med något till dem. Trodde det skulle bli så omständigt för dem att ge dem presenter när vi var ute för om de inte hade väskor skulle de ju behöva bära dem i handen hela dagen. En gång blev det dock lite pinsamt för jag fick världens hjärnsläpp och glömde hur man säger ”Tack” på japanska. Och om man inte säger tack verkar man oerhört oförskämd. Så efter ungefär två minuter när jag äntligen kommit på vad det var sa jag ”Arigato gozaimasu”. Bättre sent än aldrig antar jag. Efter att ha ätit åkte vi hem till paret och systerns man anslöt sig till oss också. Jag förstod först inte vem exakt vi åkte hem till, vi gick bara in i en fin japansk trädgård och när dem såg att jag beundrade trädgården började dem bryta av blommor och grenar som var i vägen för vårt fotande. Fick lite panik där som ni kan se. Jag har under hela dagen haft lite svårt att förstå vad som hände och vart vi skulle eftersom jag inte förstod vad dem sa, men det blev nu ännu lite svårare för systrarna måste ha hållt igen sin personlighet lite när vi var utomhus för så fort vi kom in exploderade dem. Helt plötsligt tar de fram massa blommor och vi ska göra ”flowerarragment”. Och rätt som det är klär de upp mig i en kimono och ska lära mig hur en geisha dricker te. Hade två japanska tanter som skrek och drog i mig varje gång jag gjorde fel. Kändes helt bisarrt. Och de skulle ta minst 100 på mig under varje moment av tecermonin. Så var tvungen att vara still i ungefär 5 minuter under varje moment så att de kunde ta massa bilder. Stööörd dag. Fick också uppleva japaners vrede om någon är sena. Min värdfamilj var nämligen 25 minuter sen och jag vet inte vad de sa, men de var jäkligt sura på dem för det. Fast så fort de kom så var dem glada igen och låtsades som ingenting. Men jag undrar hur bra vänner de två familjerna egentligen är för av den lilla japanskan jag förstås så tolkade jag det som att innan de var sena och mitt sällskap blev riktigt sura, så var de lite sura också över hur min värdfamilj hade sagt hejdå så kallt. De hade bara sagt ”p.m 8, I pick u upp” och sen dragit. Tror inte min värdfamilj gillar mig så mycket >.< Skönt att jag i alla fall bara ska stanna här i 3 dagar till och sen byta värdfamilj. Märkte att det sällskapet jag var med idag var mycket mer som jag hört att Osakabor ska vara; som glada skåningar. Min värdfamilj är inte alls så. Mannen i familjen pratar knappt med mig, och mamman pratar bara lite. Deras son däremot och han fru som är 30+ och bor på övervåningen kan lite engelska och pratar lite med mig. Woho not forever alone!! Har däremot märkt att män förstår jag inte alls vad de säger, men kvinnor förstår jag lite. Vet att japanska män och kvinnor pratar olika då de använder olika ord för vissa grejer, men visste inte att det skulle vara sån stor skillnad i förståelsen av dem. En annan grej jag också märkt, som alla märker när de kommer till Japan, SHIT va korta japaner är!! Den lite yngre generationen är visserligen längre än mig men alla gamlingar jag träffat än så länge, vilket är många eftersom jag bara hänger med pensionärer här, är kortisar. Och alla kvinnor använder högklackat. Verkligen ALLA. Och inte alla kan heller gå i högklackat, de vinglar fram på gatan i sina högklackade gummistövlar (jupp t.o.m. regnstövlar har klack här). Japaner är verkligen skumma ibland. Fick idag också äta på en Ramenrestaurang. Det var hur kul som helst för man fick steka sin egen mat. Varför har vi inga såna coola ställen i Sverige?!

Det är precis hur jag ville bo i Japan! Vi alla fikar, de ger mig nån ice-coffee vilket jag dricker upp fastän jag avskyr kaffe. Sen går 3 av mina värdfamiljer hem och jag hoppas jag gjort ett gott intryck på dem. Min ”tolk” ger mig ett schema med blandad japanska och engelska för hela min vistelse, vilket jag förstår lite granna av men han förklarar vad allting betyder, och jag inser att de faktiskt planerat nästan varje minut av min vistelse här. Så jag kan glömma att få shoppa presenter till dem där hemma eller grejer till mig själv. Jag som sparat ihop över 10 000spänn för de. Jaja får se det som att spara pengar istället. Nu har jag ju också råd att smsa hur mycket som helst hem, vilket verkligen är värt det för när min tolk gått efter en middag med minst sagt intressant mat där jag insett att jag borde ljugit ihop att jag inte gillar ägg (gillar ägg men äggtofu och liknande är inge vidare, och jag får mest bara sånt), och jag är ensam med min familj som inte kan ett ord engelska, börjar jag längta till att få prata med nån. Kommer nu inte få prata med någon som förstår mig på 3 veckor då mitt läger med massa internationella ungdomar börjar då :( Går och lägger mig tidigt efter att knappt ha sovit på ditresan, men vaknade nu precis kl.5 här (klockan är 22:00 i Sverige, är fortfarande inte van vid dygnet här) med världens ångest. Nu ska jag klara mig en hel dag utan tolk med en familj som jag inte förstår och dem förstår inte mig. Kan visserligen lite japanska men de pratar så snabbt här och med nån dialekt jag inte förstår, och de verkar inte förstå när jag pratar japanska för jag har världshistoriens dåligaste uttal. Så de här blir minst sagt en intressant dag. Måste gå på toa men pappan är uppe och jag vet inte hur man säger ”jag ska bara på toa, ska lägga mig sen” på japanska. Vill ju inte gå upp och sen behöva äta frukost och grejs nu, eller ge dem intrycket av att jag kommer gå upp kl.5 varje morgon. De har tillåtit mig att få sova till kl.10 idag. Det är tydligen skitsent enligt dem, jag undrar hur tidigt de tänkt att jag ska upp de andra dagarna. Kl.20:30 – Ja okej ångesten i morse var helt i onödan. Har haft ganska kul idag faktiskt. Somnade om efter att ha sms:at lite med min kompis Nalle (han heter Anton men han är gosig som en nalle, därav smeknamnet), och mådde lite bättre. Vaknade kl.10 igen, gick upp och de tog med mig till ett sushiställe för att äta brunch. Och sushin i Japan är APGOD!! Det är inte alls samma sushi som i Sverige, enda likadana sushibiten jag hittat här som vi har i Sverige är den med scampi på. Så Japan är åter igen på godkänt listan. Ser nu fram emot att flytta hit igen under en två års period. Måste bara lära mig äta med pinnar. Trodde jag kunde det, men grejer som går sönder så lätt som sushi är helt omöjligt för mig att få upp på pinnarna, så värdfamiljen gav mig tillslut en gaffel att äta med. Lagom pinsamt >.< Men det var lite kul att restaurangen gjorde det till en lek att lämna tillbaka tallrikarna. För var femte tallrik man satte in i det lilla fiskstället vid bordet så sattes ett spel igång på den lilla TVn, och om restaurangmaskoten vann så fick man en liten present. Efter sushin åkte vi till ett kulturhus och fick se gymnasieelever spela. De var löjligt duktiga. Jäkla japaner som är bra på allt. Efter det åkte vi och handlade mat, 50% av affären var bara fisk. Japanerna gillar verkligen fisk. Och jag och mamman i familjen gick och kollade på lite kläder. Vet inte om det var så bara i det köpcentret, eller här i hela Osaka, men kläderna var inte moderna på nåt vis. Här har jag sparat ihop pengar till att go crazy på det japanska modet som jag sett många kompisar som åkt till Japan kommer hem med, och familjen är så snäll och tar med mig på shopping, så finns det inget bärbart. Är alla snygga kläder i Tokyo eller? Aja får se det som att jag sparar massa pengar ist. Skorna är i alla fall snygga. Synd bara att jag med min storlek 39 anser som storfot här i Japan. Allting är så smått!! Till middag åt vi Takoyaki som jag sett folk äta i Gokusen-serien (ett J-drama), det var coolt att äta nåt man sett på TV. Hihi. Efter middagen tog värdfamiljen fram barnfyrverkerier och jag och barnen fick leka runt med dem utomhus. Fast fick tre myggbett på bara två minuter, är allergisk mot mygg så kommer ha fullt med utslag imorron. Woopwoop Min värdfamilj samarbetade tillsammans med deras barn och barnbarn till att skriva en lapp åt mig där det stod dagens planer

Nu sitter jag här ensam på flygplatsen här i Sverige! Kommer sakna alla sjukt mycket men GAAAHH jag åker till Japan i 5 veckor nu!!!! Helt sjukt vad kul och spännande allt ska bli! :D Haha, hittills har resan börjat bra.. Fick betala övervikt på 700kr, dumma presenter och fulla schampo tuber :/ Och sen blev jag kroppsvisiterad i tullen, tror det beror på piercingen men ändå. Så nu kan det bara bli bättre!! Imorgon kl. 8.50 på morgonen landar jag i Nagoya och ska åka tåg i tre timmar till Nagano där min värdfamilj förhoppningsvis möter mig xD Kommer lägga upp massor av fina bilder och om jag lyckas videos under min resa, om jag har WiFi det vill säga :P Bjuder på en fin bild av mig också! Wow, jag är den första som visar mig här *stolt tjej* (^-^)/ さよなら!