BILDBOMB- Japan Pictures!

 
Hej hej!
 

Här kommer lite av de japan bilder som jag lovade. Ska också försöka fixa ihop en liten video med de bästa höjdpunkterna om jag hittar tiden till det. Enjoy!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Då var bildbombem klar för den här gången!
Tjao!

Cosplay Girls in Akihabara!






 

BILDBOMB - Shibuya!!!!

 
 Ni som som har sett filmen "Hachiko", det här är hans staty.
Just saying.  
 
 
 
 
Vi står vid det kända övergångstället.
Det sägs att det går över cirka 3000 personer varje gång det blir grönt!
 
 
 
I Tokyo får man inte röka var som helst. ENDAST tillåtet i såna här "rökboxar" 
 
 
Vet inte vad dom tittar på?
 
 
 
 
 
 
Mvh
Victoria, Anna, Amanda & Evelina!

Konstigt i Japan

Har satt ihop en liten lista på konstiga saker jag märkte med Japan när jag var där.

 

- När man kollar på TV i Japan så är det på vissa program, bl.a. morgronyheterna eller morgonpratarna eller vad de nu var, så var det en liten ruta med morgonpratarnas reaktioner över nyheterna längst ner i höger hörn. Oftast reagerade de inte så starkt över inslaget utan såg bara helt neutrala ut så de var inte så intressanta att egentligen titta på. Så enligt mig en helkonstig grej att ha.


- Det var lööööjligt mycket elledningar Osaka. Verkligen löjligt mycket.

- Bilarna är fyrkantiga. Hihi. Inte en bild jag tagit för bilarna på mina bilder var lite mer tätt parkerade och visade inte hur fyrkantiga de var.

- Det finns hotel som är inspirerade från England. Och de är väldigt...speciella..

 
- Äldre japaner ler nästan ALDRIG på foton...
 
 
Eller kvinnorna försökte le lite ibland men de fick inte mycket support av sina män XD
 
- Blev lite chockad när jag överallt såg folk ha weed-bildoft grejer och t.o.m. ett hus med weeds på. Tog mig ett tag att inse att det egentligen ska representera bladet från ett speciellt träd de har. Fast det bladet ser precis ut som weedblad. Hmmm... kanske är Japans nationalplanta gräs?
 
 
- Taxibilar har sina speglar längst fram på bilarnas motorhuvud istället för på sidorna som här i Sverige. Weeeirdos.
 
- Alla handikappskyltar gäller även gravida. Så det enda man behöver göra om man vill parkera på en handikappsparkering är att fejka att man är gravid. Kommer jag göra varje dag när jag flyttar till Japan.
 
 
- Och till sist, det finns badrumskakelhus i Japan! Det är hus med badrumskakel på. Lyckades aldrig få på ett foto på det då jag alltid såg de husen från bussen på campet och jag var upptagen med att förlora i kortspel. Men de finns där ute! Beware.
 
//Anna
 
 

Vi har åkt till Norge

Vi har nu börjat inleda steg 1 i vår plan att komma till Japan, vilket är att först åka till Norge och bli rika! Så jag (Anna) och Amanda åkte för 4 dagar sen hit till Norge med varken jobb eller lägenhet. Lägenhet skulle vi skaffa åt oss och tre andra som kommer ner sen.
Dag1 gick vi på lägenhetsvisning och blev erbjuden lägenheten, dag2 letade vi jobb, vilket vi också gjorde under dag3 men då gick vi även till en till lägenhetsvisning där vi fick en lägenhet som vi tackat ja till. Vi blev också inkallade till en arbetsintervju tills på måndag. Så saker rullar på rätt bra här i Norge, även om vi kämpat hårt för att det ska hända. Vi skaffade också ett bibliotekskort igår då jag varit dum nog att glömma mitt personbevis hemma vilket man behöver för att skaffa personnummer, men med bibliotekskort är det bara att betala 2nok på biblioteket så fick jag mitt papper.
Innan vi gick till biblioteket och skaffade mitt personbevis på det sättet var vi nära på att köpa en skrivare som såldes för riktigt bra pris. Tur att vi inte spontanköpte det.
 
Kanelbullens dag var i torsdags! Vi var självklart tvungna då att åka till Ikea och köpa 4 bullar för 20nok. Allting är inte så hemskt dyrt här i Norge alltid. Vi lyxade till det lite också med té och raviolli.
 
Rödlysena i Oslo är förresten dubbelröda. Varför? INGEN ANING! Men det funkar iallafall, vi vågar knappt gå över då det inte bara är rött, utan DUBBELrött....

Oslo är en förvånansvärt fin stad. Om man bor här måste man definitivt ta en promenad på kvällarna.
 
Jupp troll finns i Norge. Jag visste det! Nu blir det trolljakt!
 
Enda negativa upplevelsen här än så länge är när jag fick en megafull fyllo som varierade mellan att däcka på mig och stå på knä och be om mitt nummer.....i en halvtimme... FML >.< Han skulle ha stalkat oss hem också om det inte vore för att en snäll gubbe sa åt honom att ge fan i oss, vilket fick fyllot att börja bråka med honom istället och vi fick tid till att fly. Yay för norska gubbhjältar! Och buuuu för douchiga kompisar som Amanda som bara satt och skrattade bredvid och tog foton på det hela iställer för att hjälpa till.
 
 
 
 
 
 

Anna i Japan!

 Dag 29 (1/8-2012)
Kl.21:30 – Har de senaste dagarna haft lite ångest över hur jag ska kunna få hem allt. Har fått så mycket presenter här att det kändes omöjligt att få plats i bara tre väskor. Men satte äntligen igång med packningen idag och lyckades precis få igen två väskor med hårt våld, upptäcker förstås då att jag inte vet var min mobil är så blev att packa upp båda väskorna igen. Så typiskt. Andra gången gick de inte lika bra att packa, resultatet blev att allting skulle absolut inte få plats i bara tre väskor. Det blev inte heller bättre sen när min värdfamiljsmamma äntligen ville åka och shoppa med mig. Hon och hennes dotter köpte hur mycket presenter som helst åt mig plus en ny handväska för att min gamla skitväska håller på att gå sönder igen. De är så snälla! Blir verkligen bortskämd här. Jag köpte också lite kläder då jag hittade en affär som delade samma namn som min syster, så var ju tvungen att köpa nåt gulligt åt henne där. Allting var i storlek 0 så självkänslan sänktes lite där och jag vågade inte prova någonting för mig själv förutom en töjbar tröja som jag kanske när jag gått ner några kg i framtiden kan ha. Är ju inte tjock men i de där kläderna syns det verkligen att man inte är en storlek 0.

Köpcentret hade också en jätterolig grej som man skulle ställa sig framför och sen valde TV-skärmen vad man skulle passa i. Åt mig valde den bara farmorkläder så den såra mig lite.

 
Har för övrigt hört att Japan är jätte säkert och folk har sagt till mig här att det är det säkraste landet i världen för en tjej att gå ensam på gatorna under natten. Men blev ändå förvånad i morse när jag och en värdfamilj jag var med då var och handlade, och hon lämnade sin hund utanför, och för att inte knuten på kopplet skulle gå upp så la hon sin handväska och lämnade den där. Jag skulle aldrig lämna min väska så där! Oavsett om det är Japan, kommer nog aldrig känna mig SÅ trygg i det här landet att jag gör så. Det som gör mig otryggast är nog de kassa bildförarna som landet kryllar av. När jag skulle byta värdfamilj i morse körde vi nästan över en tjej som satt stilla på hennes moppe framför oss. Jag som ville skaffa MC-körkort innan jag flyttar till Japan så att jag kan åka runt här, men inte en chans att jag gör det nu med så dåliga bildförare att man är i risk att bli påkörd fastän man står stilla vid ett rödljus.


Anna i Japan!

Dag 28 (31/7-2012)

Kl.22:30 – Idag har vi suttit i bilen 90% av dagen. Vi åkte hemifrån runt halv 11 och kom hem för  20 minuter sen. Så har suttit i en bil i nästan exakt 12h. Hade i alla fall fin utsikt då vi åkte i bergen som är helt täckt av skog. Det är skitvackert där. Vi stannade vid några olika platser på vägen också. Första platsen var ett vattenfall, andra platsen trodde jag skulle ligga på andra sidan av hängbron men efter att ha gått över den läskigt skakiga bron gick vi tillbaka, så antar att andra sevärdheten var bron. En av hundarna blev dock stucken av ett bi och hade jätteont. Som om hängbron inte var farliga nog, de måste också ha farliga bin på sig.
 
Efter bron åkte vi till ett tempel som hade minst 1km långa trappor….eller i alla fall 100m. Var inte kul att gå upp för.
 
Till middag åt vi på en kinesisk restaurang och jag fick bl.a gyoza eller dumpling. Var osäkert på vilket det var då det är samma sak bara att det heter olika saker beroende på vilket land det kommer ifrån. Eftersom det serverades i Japan heter det nog Gyoza, men då det var en kinesisk restaurang så räknas det kanske som dumpling. Svårt det där. Upptäckte också att jag faktiskt förstår vad mannen säger i min nya värdfamilj. Yay första mannen jag förstår på en månad! Och japaner frågar alltid så konstiga frågor. När de vill lära känna dig frågar de först normala frågor som namn och ålder, men sen vill de också veta vilken blodtyp jag har. Börjar starkt misstänka att de är här alla vampyrer lurar.
 
Upptäckte idag också på en av Racoon Dog-statyerna att två stora kulor hänger på den…. Hoppas inte statyn jag köpt åt syrran också har så för då skulle jag bara dö av skratt, och jag är för ung för att dö. Är ganska otroligt också att jag inte upptäckt det här förrän nu en månad efter, så kanske bara var statyn utanför affären jag såg den i som hade hängkulor. Ska undersöka det här mera.

 

Anna i Japan!

Dag 24 (27/7-2012)
 

00:15 - Igår var vi i Koyasan igen och jag fick gå igenom den långa begravningsplatsen igen. Efter det åkte vi till Kongobuji templet och det var kul att se att även i tempel har de storbildsteve. Vi drack lite te undertiden en munk berättade vad en tavla de hade betydde. Det bestod av ett stort kanjitecken som betyder ”hjärta”, men artisten hade dragit isär delarna i tecknet så folk såg olika saker och prästen sa att det berättar en del om sig själv beroende på vad man ser. Själv såg jag bara en smiley.
 
 
Sov i natt över i ett tempel, inte Kongobuji templet men ett liknande. Det kanske låter häftigt, men det fanns inte mycket att göra förutom att spela kort.
 
 
Idag var vi på stranden och vi utförde ett straff på killen från Polen efter att han förlorat i ett av våra kortspel. Så vi begravde honom i sanden och gjorde bröst och andra kvinnordelar på honom. Var en läkarstudent som fick göra den mest privata delen men vi kommer nog aldrig våga gå till honom när han blivit läkare för han skulptera den lite konstigt. Tjejen från Makadonien tog med sig kameran ut i havet senare när vi badade, vilket var helt galet men hon lyckades ta några fina bilder utan att blöta ner kameran.
 
Det var kul under middagen för vi har tre vegetarianer i gruppen, och de fick skitlite mat jämfört med oss som äter kött. Och till efterrätt fick de frukt istället för chokladmousse och belgiska vofflor som vi andra fick. Så undrar lite vad den där chokladmoussen innehöll egentligen. Killen från Österrike ville i alla fall ha chokladmoussen istället för frukt, så han snodde en av ledarnas efterrätter. Vilket gjorde att damen som serverade oss gav honom onda blickar resten av kvällen.
 
Efter middagen åkte vi till stranden igen för att kolla på fyrverkerier. Det är fyrverkerier varje dag där tydligen och folk lämnar alltid små meddelande som en kvinna läser upp innan i högtalaren. Lions Club hade lämnat massa meddelande till oss, roligast var dock att de läste upp reglerna på lägret för oss; ”No smoking, no drinking and no romance”. Tror de gjorde det för att de misstänker att vi brutit mot minst två av reglerna. Och ikväll blir det i alla fall fest, oavsett om de misstänker vårt lagbrytande. En stor skillnad på stranden här i Japan till skillnad från Sverige är att de ofta har musik här som spelas i högtalare överallt på stranden, önskar vi också hade så i Sverige.
 
Nu under kvällen hade vi precis karaoke och två stycken till från mitt lilla gäng skulle utföra sina straff. Så killen från Belgium sjöng ”my hump” av Black eyed Peace och en av amerikanerna sjöng ”Rape me” av Nirvana. Länge sen man skrattat så mycket XD
 
 
 

Anna i Japan!

Dag 22 (25/7-2012)
 

Kl:11:30 – Det blev inte mycket sovande i natt heller. Vi festade på rummet igen och hade en av de roligaste nätterna hittills tycker jag, men idag känns det lagom roligt. Men åker just nu på en buss som vi har åkt på i 3h, så jag har sovit några timmar. Hoppas det blir mer festande ikväll. Vi alla har börjat få panik nu när det bara är 3 ½ dag kvar som vi har tillsammans, jag vill inte lämna dem!

Igår klädde de oss i Yokattas och vi fick vara med på en teceremonie. Äkta grönt te är dock inte gott och jag gillar inte heller de små godbitarna man ska äta till, men nästan alla andra gillar dem så antar att de bara är jag som har dålig smak. Efter teceremonien fick vi också veta att vi fick det vi hade på oss, så nu har jag en Yokatta, YAY! Snyggast i yokatta var nog tjejen från Israel, hon är så otroligt söt!
 
På kvällen åkte vi till Tenjinfestivalen. Jag och tjejerna klädde upp oss extra fint för att vi hört att det var skitdyrt att åka med den här båten, så då antog vi att det skulle vara en kryssningsbåt eller nåt. Men nepp, det var en brygga som blev puttad av en båt. Men vi hade kul ändå och det är alltid kul att klä upp sig. Tjejerna lärde sig också ett nytt japanskt ord så de skrek ”kombawa” (God kväll) till alla. Så vi har bestämt oss för att inte lära dem mer japanska.
 
 

Anna i Japan!

Dag 21 (25/7-2012)
11:00 - Är hur trött som helst idag. Har inte sovit mer än 4h inatt, och de två nätterna innan dess sov jag bara 5h. Ikväll blir det inge festande, vi är samma lilla grupp som nu festat tre dagar i rad så ska försöka återfå lite sömn eftersom ingen av oss klarar knappt av att stå idag. Tror dock våra ledare också festar för de kunde knappt hålla sig vakna igår, så de lär inte bry sig om våra sena nätter.
 
 
Åkte i förregår tillbaka till Osaka, tog några timmar så kändes lite dumt att vi inte stannade i Hiroshima lite längre eftersom det låg så långt bort. Underhöll oss med att spela kort och hitta på straff åt varandra om vi förlorade. Så jag måste nu inom de närmaste dagarna gå i bara handduk till våra ledare och fråga efter tvål. Längtar lagom mycket till det.  I förregår gjorde vi också nudlar vilket var mumsigt. Jag och killen från Österrike döpte vår ”bebisnudel” till Ösi-Bua, vilket betyder Österrike pojken eller något sånt. Är en kille på Youtube som heter så och vi har alla nu blivit besatta av hans låt.
 
Igår var vi på Universal Studio Japan, vilket var skitkul. Roligast var Space fantasy och paraden efter. Japan vet verkligen hur man ska slå på stort.
 
 
Upptäckte igår också att vi tjejer har mycket finare rum än killarna XD Vi får sova i sängar undertiden de får sova på tunna madrasser på golvet. HAHA KARMA!

Anna i Japan!

Dag 18 (22/7-2012)
Kl 01:00 - Idag har varit hur kul som helst, mest för att vi festade lite i rummet även fast vi inte får det. Men de kan ju faktiskt inte förvänta sig att vi ska lägga oss kl.23 när vi är i ett så häftigt land i Japan och bara har 9 dagar på oss att leka.

 Idag åkte vi till Miyajima, det var hur fint som helst där och jag fick äntligen köpa mina sista souvenirer till vänner och familj. Köpte bland annat en så kallad ”Racoon Dog” staty till min syster, vilket ska ge besökare. Är för det mesta affärer som har sånt, men jag och syrran har en grej att alltid ge varandra det fulaste vi hittar, så hon ska få en jättestaty av en Racoon Dog. Hihi.
 
 
Efter Miyajima åkte vi till en byggnad som faktiskt överlevde atombomben i Hiroshima. Och precis bredvid ligger ett museum som är hur stort som helst som har väldig visuella bilder på vad en atombomb gör mot folk. Som exempelvis dockorna med smält skinn som hängde från deras kroppar. Det var lagom mysigt att se.
 
 
Såg också minnesmonumentet åt en tjej som fick strålning i sig av Hiroshimabomben och dog senare av leukemi. Hon vek origami på sjukhuset för att det finns en myt att om man viker 1000 origami så blir ens önskan uppfylld, så hon vek över 1000 stycken och önskade att hon skulle bli frisk. Så idag hänger man upp origami i glasboxar vid monumentet, och vi hängde upp dem vi gjorde första dagen, fast var bara några hundrastycken så vi fick ingen önskan.
 
På kvällen blev det födelsedagstårta åt killen från Mongolia, han fyllde år igår egentligen men han var sneaky och berättade inget förrän på kvällen när det var försent att köpa tårta.
 

Anna i Japan!

Dag 17 (21/7-2012)
Igår började mitt läger. Yay! Fast min engelska har blivit helt förstörd av att prata engrish (alltså japansk engelska) i två veckor nu, är skitdålig på vanlig engelska nu >.< Jaja inget att göra åt, jag är inte den enda som har problem med det här misstänker jag. Dagen började i alla fall bra. Träffade massa kul folk och en av ledarna som jobbar här, som är i min ålder ungefär, frågade om det finns något jag och mina 4 rumskompisar ville ha hjälp med innan vi skulle till vårt rum för första gången. Och vi sa på skoj ”ja våra väskor”, och han tog alla våra väskor, vilket är 10 väskor eftersom vi alla tagit med två väskor var, och bar upp det till vårt rum undertiden vi tog hissen. Hihi. Då kände vi oss lite som prinsessor. Fast det var lite synd om honom när han insåg att vårt rum låg nästan längst bort. Det var väldigt tungt att bära.

 
Senare bjöds vi på mat och fick en presentation av vilka alla är. Och vi fick t.o.m. en modeshow om Japan mode…. Eller vad man nu ska kalla det.
 
 
¨Vi fick också pröva på att göra origami, förstås eftersom det är Japan, och jag upptäckte att jag har ingen konstnärlig känsla alls. Efter origamin skulle några av oss presentera vårt land, jag var först och bjöd på lite svenskt godis. Bjöd på Djungelvrål, vilket är saltlakrits och var inte så populärt, marabou, vilket var lite mer populärt, och polkagris, vilket var delade åsikter om. Saltlakritsen fastnade dock i folks tänder. Var jätte gulligt att se en av våra ledare försöka få bort en bit från sina tänder.

Efter det hängde vi i sofforna på hotellet vi bor på. Det var lite mys och det var en väldigt bra stämning för alla vill verkligen bara lära känna varandra och ha kul tillsammans. Och vi lär oss hur mycket som helst om varandras kulturer. Visste t.ex. att Asien har ett hårdare skolsystem, men inte SÅ hårt. Pratade nämligen med en tjej från Hong Kong idag som går i gymnasiet i sitt hemland och hon pluggar konstant, och om hon inte får ett A berättade hon att hon gråter, och föräldrarna skäms över henne. Jag och en tjej från Finland lyckades nästan döda henne idag när vi berättade om vårt skolsystem. Vi berättade under lunchen om hur slappt det egentligen är och att vi har runt 2 uppsatser per vecka, och tjejen från Hong Kong kvävdes nästan av det hon åt för att hon blev så chockad. I Hong Kong har man nämligen 6-7 uppsatser per vecka, och sen prov, tävlingar och andra skoluppgifter. Tror aldrig jag kommer vilja att mina barn ska plugga i Asien. De måste ju få ha ett liv!
Har hur kul som helst på det här lägret, enda problemet är att vi inte får gå någonstans ensamma. Så idag när vi hade ledigt i 2h, så fick vi bara sitta i sofforna i lobbyn och vänta på att lunchen skulle börja. Vi hittade på grejer att göra ändå, spelade kort och killarna ”råkade” hela tiden byta TV-kanal till en kanal som visade japansk mjukporr. Resten av dagen har vi typ bara suttit på en buss känns det som. Åkte nämligen idag från Osaka till Hiroshima. Har inte fått se någon större del av Hiroshima än eftersom vi inte får gå någonstans själva, men imorgon ska vi åka runt till massa platser här. De tre amerikanerna i mitt läger är lite rädda för hur de kommer bemötas här. Så kommer nog bli en intressant dag imorgon.
 

Anna i Japan

Dag 15 (19/7-2012)

 

Idag har det inte hänt så mycket. Bytte värdfamilj tillbaka till min första, men ska bara bo här en natt för imorgon börjar mitt läger. Wiiiie!!! Och min nuvarande värdfamiljsmamma lagade också min väska som gick sönder igår. Är en riktig skitväska jag köpte från Ebay som bara kostade runt 90 spänn, men den är så fin så fortsätter ändå använda den fastän den går sönder hela tiden. Lyckades igår i alla fall rädda den genom att använda en knytgrej med Billiken på, han är verkligen guden över hur saker borde vara, och väskan borde alltid få sitta på min axel, vilken han ordnade. Det är alltid bra att samla på sig knytgrejer när man är bortrest och har skitväskor som man vet kommer gå sönder.

Jag och mamman gick sen till en affär som hade en djuravdelning med massa söta hundvalpar och allt möjligt. När jag flyttar hit får jag aldrig gå in i en sån affär för jag kommer bara vilja köpa alla. Man får så dåligt samvete annars eftersom affären tvingats sänka priset på vissa valpar då de inte lyckats säljas än. Stackar valpar som ingen vill ha :( Däremot såldes också stora skalbaggar som man kan ha som husdjur. USCH!! Det var mindre mys.

Gick sen med tolk och plockade en melon och tomater från hans land, och gick hem till honom och åt melonen samtidigt som vi kollade på Sumobrottning på TV. Det var mumsigt, även om melonen var varm. Tycker det är lite roligt också vad japanerna anser är svalt. Min tolk sa nämligen att jag måste ha en lite tjockare tröja på mig imorgon för att det ”bara” kommer vara 30 grader, istället för 36 grader som det var idag. Gillade däremot hans lilla vaggande lilla plaststatyblomma som det stod ”I smile because I have no idea what’s going on”. Det beskrev PRECIS hur jag har haft det hela resan XP

 

På vägen hem sen gick vi till stadens lilla tempel som låg precis i närheten. Det var jättelitet och var omringat av massa stenar, precis som alla tempel, men jag har aldrig tidigare förstått vad det är. Idag berättade min tolk att det är folk i staden som har sponsrat till att bygga det lilla templet, och därför får sitt familjenamn skrivet på dessa stenar. Min tolk håller här stenen som hans far ordnade.


Anna i Japan

Dag 14 (18/7-2012)

22:00 - Åkte tåg idag med min värdfamilj, och la märket till att jag var längre än 70% av alla resenärer där. Och jag som anses vara kort i Sverige med mina ynka 166cm. En kvinna ställde sig också framför mig, vilket jag sett på någon japansk serie kan innebär att de vill ha min plats om de är gamla. Enda problemet var bara att jag inte visste om hon var gammal eller inte. Satt och nästan stirrade på henne ett tag för att lista ut om hon var gammal och ville ha min plats. Om jag ställt mig upp och hon inte varit gammal, så skulle hon antagligen blivit lite upprörd över att jag tyckte hon såg gammal ut, men om jag inte ställde mig upp så skulle det vara oetiskt och innebära att en stackars gammal kvinna behövde stå hela tågresan. Valde den oetiska vägen och satt kvar.

Vi kom fram till Tsutenkaku Tornet och gick runt där. Trodde det skulle bli som i Sverige när man besöker Kaknästornet; man åker upp, tycker ”oooh vad högt vi är”, och sen åker ner, inte så mycket mer med det. Men självklart underskattade jag japanernas underhållningsförmåga. De har skapat Buddhaliknande figurer som är tornets maskotar. Huvudmaskoten heter Billiken, och han är guden över ”hur saker borde vara”. Och man ska gå runt i tornet och samla avtryck från de olika ”torngudarna”. Så det var faktiskt riktigt kul. Och sen åt vi lunch och jag fick äntligen äta Okonomiyaki, vilket är som en japansk pannkaka med nudlar eller annat gott i. Tyckte dock inte det smakade något speciellt. Smakande som all annan japansk mat typ. Fast är visserligen ingen finsmakare. Tycker pepsi och cola smakar likadant, vilket alla protesterat mot mig med, så för en finsmakare är säkert Okonomiyaki skitgott.

På vägen hem sen fick jag lite ångest över att det bara är två veckor kvar nu tills jag åker. Jag vill inte åka!! Speciellt inte från den här familjen. Flyttar från dem imorgon och längtar inte alls till dess. Var på gymnastikgrej nyss med mamman. Det var någon blandning av yoga, dans, bolllekar och sån där träning man ser kineser och japaner ofta gör i grupp tillsammans ute. Har tidigare sett folk göra sådant och det känns lite fånigt att göra det, men kul hade jag i alla fall.

Är för övrigt stor skillnad har jag märkt för ryggen att sova på en dunkudde och en kulpåskudde. I de andra familjerna har jag alltid fått kulpåsekudde, vilket av någon anledning har gjort att det inte alls gör ont att sova på en tunn madrass på golvet. Men i den här nya familjen sover jag med en dunkudde och har börjat få ont i ryggen sen dess. Så ska nog skaffa en kulpåsekudde hemma så kanske alla mina ryggproblem fixar där också. Och det är förresten sant att japaner är galna i Origami. Alla mina familjer jag åkt till, och alla jag hälsat på har massa origamigrejs överallt som de använder som pennhållare och allt möjligt. Coolaste origamin jag sett är nog ”Kappan”, vilket är en figur från gamla japanska folkhistorier som nu någon gjort till en gullig origami. En Kappa är lite som den svenska Näcken, de båda lockar till sig folk till floden för att dränka dem. Men Kappan kan man komma undan genom att överlista honom och få honom att välta ut vattnet han har i hålet i sitt huvud, vilket är hans kraftkälla. Så fort man gjort det så ska man springa därifrån innan han hinner dyka ner och samla mer kraft. Det är i alla fall historien jag hört om Kappan. Japaner har massa sådana där påhittade figurer i sina folksagor. Som bl.a. djuret som är till hälften fisk och till hälften lejon. Man kan oftast se statyer av såna på tempeltak. Grannen berättade häromdagen om hur han blivit beroende av Japan för att de har sådan finess på allt, det finns alltid nya detaljer som man blir fascinerad av, t.o.m. inne på en sunkig restaurang. Och tror jag börjar förstå lite med tanke på alla folksagors figurer som man kan se i statyer precis överallt här i Osaka

 


Anna i Japan

Dag 13 (17/7-2012)

Kl.21:30 - Kom hem för ungefär en timme sen och har levt o paradiset sen dess. Det började med att min värdfamilj såg lite skamsna ut, och sen tog de fram mig handduk som hade ett brännhål igenom sig. Trodde först jag hade gjort det eftersom jag bara hängde upp den på ett random ställe i morse i badrummet, så jag såg helt förskräckt ut. Men förstod sen att de var dem som hade råkat sätta eld på den, så började asgarva istället. De försökte ge mig en ny handduk men vill behålla den här som minne på awesome den här familjen är. Men eftersom jag sett så förskräckt ut i början så försöker de nu gottgöra mig på andra vis och jag har fått sitta i deras massagestol i över en halvtimme och sitter nu i ångfotgrej (ser ut som ett fotbad men har inge vatten i sig och är bara varm istället så att det blir ångor, vet inte vad det heter). Så har en ganska mysig kväll minst sagt. Ska ta fram andra grejer de kan bränna upp imorgon så att jag får en lika awesome kväll då också. Däremot har jag ett toffelproblem i den här familjen. Det här är nämligen en familj man måste ha tofflor hos, och det är nya tofflor man måste ha i badrummet också. Så det tillsammans med vanliga ytterskor innebär att det blir väldigt många byten för fötterna. Och det klarar inte mitt minne av. Så jag glömmer mina tofflor överallt och de kommer jagande med dem åt mig. Lite pinsamt. Antar att jag får se det här som en strålande minnesövning.

Idag skulle jag och ett par från japanska Lions Club åka till Koyasan. De var väldigt enkla att prata med då mannen kunde lite engelska, och frun hade med sig en elektrisk ordbok så hon slog upp alla ord hon ville säga till mig, så resan gick väldigt bra med dem. Såg ett Love Castle på vägen också, vilket är ett hotel som ser ut som ett sagoslott som bara är till för sex. Försökte fota på förbifarten men fick inga bra bilder, och att säga till ett japanskt gammalt par att jag vill till ett Love Castle kändes opassande. Så skippade det och nöjde mig med hörnbilderna jag fick. Först stannade vi till Negoroji Tempel, vilket är samurajtemplet tror jag. Men det är tydligen någon japansk helgdag idag så det var stängt. Så vi fortsatte då till Dr. Seishu Hanaokas hus, vilket var en doktor som var den första som lyckades operera på en bröstcancerperson under bedövning. Innan dess hade patienterna behövt skrika tills de svimma av smärta. Fast på grund av den här dumma helgdagen så var det också stängt, men fick en översättning av en barnbok om honom, så var nöjd ändå. Och efter DET åkte vi till Koyasan äntligen.

Vi började med att besöka Daimon; den stora porten till Koyasan som har två gigantiska statyer som vaktar området. Har sett samma statyser vid massa tempel också, så de där vakterna har verkligen fullt upp. Inne o Koyasan besökte vi en jättelik gravplats. Tog ungefär 1 1/2h att gå igenom hela om inte mer. Där låg massa kända krigshövdingar och monument över döda från krig, inte bara för japaner, utan fanns också ett monument för australiensarna som hade hjälpt japanerna i kriget i Malaysia under Andra världskriget. Tror jag också fick se en liten minnessten eller gravsten för Shogun eller något, fast verkar lite väll otroligt att han skulle få en sån liten sten så kan ha fel. Paret pekade i alla fall på stenen och sa ”Shogun”, så de är all info jag har om den.

En annan häftig grej var att se de lite nya gravstenarna där människor hade sina kända företag eller jobb skrivna på gravstenen, säger en del om arbetskulturen i Japan. Så såg gravstenar där det stod ”Panasonic” bredvid, och ”Nissan”, samt en gravsten formad som en tekopp där det stod ”UCC-coffee”. Företagsgravstenar är awesome. Coolast var ändå de 1000-år gamla träden som växte över hela kyrkogården då den låg i en skog. De var helt ofattbart tjocka och sträckte sig högt upp i himlen. I dem vill jag bygga en träkoja!

Vi fortsatte åka men alla platser vi skulle åka till var stängda, så det slutade upp med att vi åkte till en rosträdgård, och jag som är helt förstörd av Kingdom Hearts var redo på att korten från Alice i Underlandet skulle poffa upp och börja jaga mig. Slapp undan det i alla fall… för den här gången. Alltid bra att vara på sin vakt. En cool grej var också att vi gick där en stund, och när jag äntligen började kolla på namnen på rosorna så var det första rosnamnet jag såg ”Queen of Sweden”. HA! Det var också de rosorna som luktade gott och såg finast ut, så de gjorde sig förtjänta av sitt namn.

Efter det skulle vi äta middag och jag fick bestämma precis vad jag ville. Jag som ätit ris och nudlar med konstiga ägg grejer nu i nästan två veckor valde förstås pizza. Tog den simplaste pizzan som fanns, pizza med tomatsås och ost som också var den enda pizzan där utan sjögräs, och mumsade i mig det. Pizza har nog aldrig smakat så gott tidigare. Och sen gick vi ut och kollade på solnedgången som var hur vacker som helst. Var massa gulliga high school-par där som såg den med oss. Det var en riktig mysig stund. Och det bästa var att jag efter snabbt fick shoppa. Så blev 5 minuters shopping och min presenthög börjar arta sig lite nu. Kanske kommer det bli mer än trasor åt folk. Ska sova nu. Är skittrött efter att ha krigat med den dumma Air conditionern som blåste på iskallt i natt, och jag förstod inte alls hur man skulle stänga av den för att det stod på jäkla japanska. Så i natt börjar Round 2 mot den. Önska mig lycka till!

 


Anna i Japan

Dag 12 (16/7-2012)

Bytte värdfamilj idag, och det här är lätt bästa värdfamiljen hittills!! De är helt underbara och ger mig verkligen inspiration till att vilja lära mig japanska igen. Förstår visserligen inte ett ord av vad mannen säger, men han slutar inte prata med mig för det. Har nu flyttat tillbaka till förorten, bor på samma tåglinje fortfarande och har en känsla av att alla mina värdfamiljer kommer bo på den här tåglinjen. Fick ett riktigt bra intryck av det här stället så fort jag kom hit då vi hälsade på en av deras grannar, och jag fick en lapp från den lilla dottern där det stod ”Oneisan” (Storasyster) på. AAAW!!! Tänkte då att det kändes kul att hon utsett mig som hennes storasyster fastän jag aldrig träffat henne, det visade på att vi hade väldigt trevliga grannar. Upptäckte dock sen att man verkar kalla alla här Oneisan. Eller min värdfamilj kallade i alla fall en expedit i en mataffär för Oneisan fastän hon är minst 40 år yngre än dem. Så kände mig inte lika speciell då. Efter grannarna åkte vi till Wakayama och hälsade på samma tempel som jag tidigare hälsat på, det med massa statyer och dockor. Var på mycket bättre humör än senast jag var där så hade inget emot att åka dit igen, det är ett coolt tempel. Och imorgon ska vi till ett till tempel där samurajer tydligen brukade träna. Så det kommer bli ännu coolare att besöka. Tempel är inte lika tråkigt som det var förut nu när jag har en awesome familj att besöka det med. Efter templet åkte vi hem och de frågade mig om jag ville till stranden. Jag sa först ja men såg sen att klockan redan var 5 och vi skulle få middagsbesök snart och grilla barbeque, så andra gången de fråga så sa jag nej. Och sen fråga de ännu en gång och jag sa nej. Och så här fortsatte det en stund tills vi slutligen ändå gick. Är lite kul att de använder sig av samma metod som våldtäktsmän; 100 nej och 1 ja, betyder ja. Så till stranden gick vi och det var fullt av ungdomar som badade, grillade och festade. Blev lite sugen på att rymma iväg och festa med dem istället. Men tänkte att en barbecue hemma hos värdfamiljen kan jag nog överleva. Och det visade sig bli en riktigt rolig kväll! De bjöd över grannarna vi tidigare träffat idag, och mannen där kommer från New Zeeland. Så jag fick för första gången på två veckor uttrycka mig i mer än bara ett fåtal ord åt gången. Det var en ofantlig lättnad för mitt psyke, trodde jag skulle bli galen där eller nåt. Så har pratat med honom och hans japanska fru som också kan engelska hela kvällen, och frågat dem massa frågor om Japan. Vi gick bland annat in på vad det innebär för japaner emellan att gifta sig, och vilken lättnad hennes föräldrar fick när de fick veta att hon skulle gifta sig med en new zeelare. För i Japan, i alla fall i de traditionella familjerna så släpps dottern ut familjen när hon gifter sig. Hon skaffar sig mannens efternamn och flyttar tillsammans med mannens föräldrars i deras hus. Så då har föräldrarna all makt att få bestämma över dottern och klaga på henne om hon gör något de anser är fel, vilket är mycket. Så en japansk kvinna måste verkligen ha ett starkt psyke för att klara av det. Processen innan giftemål däremot är ännu hårdare. Då hela släkten måste godkänna giftemålet innan det blir av. Om inte alla i släkten håller med, så blir det inget bröllop. I alla fall inte i de traditionella familjerna. Så frun jag träffade idag av grannarna berättade att genom att hon gifte sig med en New zeelare slapp hon ha en klagande styvmamma på sig hela tiden, eftersom vi i västvärlden inte gör så, iallafall inte framför personen i fråga, och hon behövde inte bli godkänd av hennes mans föräldrar heller. Däremot behövde han bli godkänd av hennes föräldrar. Så han var tvungen att ge ett CV till hennes släkt där han berättade varför han var en tillräckligt god man för henne. Och han blev godkänd och de är idag gifta och har 3 barn. Hon blev däremot gravid innan de gifte sig, vilket var ett stort NoNo. Men ingen släkten kunde göra åt annat än att skämmas över henne. Låter så hemskt det där. Pappan har dock inte lärt sig japanska, då han reser mycket ändå så han har aldrig behövt det fastän han bott här i Japan i flera år. Men nu när hans barn börjar bli lite större och kan prata så pratar de mest japanska, de är för blyga för att prata den lilla engelska de kan. Så mamman måste ibland översätta vad dottern säger till sin pappa. Stackars pappan. Värst var ändå en annan historia de berättade om att en kvinna på ett kontor som mamman jobbat på hade blivit gravid, vilket innebar att hon gick sparken eftersom företaget inte ville betala för hennes mammaledighet. Eller de kunde egentligen inte sparka henne eftersom det skulle se oetiskt ut, så de hotade med att sparka hennes man som jobbade på samma företag om hon inte skrev på ett papper där hon avgick frivilligt. Det värsta är att tydligen är detta väldigt vanligt också. Usch den mörka sidan av Japan kan verkligen vara ful ibland. Frågade också varför alla här har klappmobiler istället för Smartphones här, och fick förklarat för mig att företag ger bara ut klappmobiler till sin anställda för att de inte vill att de ska kunna göra annat än att prata i telefonen på dem. De anser att med smartphones kommer de anställda surfa på facebook och twitter också under arbetstid, och om man blir upptäckt att göra det så blir det hårt straff. De rättade mig också om min antagelse att japaner inte ”hänger”, tydligen så ”hänger” japaner ganska mycket, bara jag som haft lite otur med dem jag träffat. Och att de gravida ”ungdomarna” jag sett häromdagen på stranden nog också var ungdomar då medelåldern här att skaffa barn är 22 år. Scaaary. Jag berättade också om mitt problem om att jag inte förstår alls vad japanska män säger, medan kvinnor är lättare att förstå. Och mamman berättade att när hon åkte till New Zeeland och pratade engelska med sin mans familj, så hade hon också problem med att förstå vad de sa. Det tog ett halvår att förstå vad hans mamma sa, 1 år att förstå vad hans syster sa, men 2 år att förstå vad hans pappa sa. Så är nu rädd att det ska gå lika segt för mig att lära mig förstå vad männen här säger, kommer ju kännas ganska segt om jag äntligen börjar förstå vad exakt alla säger först efter 2 år, med tanke på att jag bara tänkt bo här i två år när jag kommer tillbaka.

Men idag har i alla fall varit fantastisk! Har fått massa svar på mina frågor om Japan, och längtar till den 20e då mitt läger börjar och jag kommer kunna fråga lägerledarna där ännu mer frågor. Fast suger lite att behöva lämna den här familjen. Ska bara stanna här tills den 19e, och sen åker jag tillbaka till min första värdfamilj innan lägret. Seeegt! Jag som äntligen hittat en helt underbar familj som verkligen tar hand om mig utan att kväva mig. De gav mig t.o.m. en jättesöt pyjamas, som om det inte var gulligt nog av dem att bjuda in deras grannar på middag så att jag skulle ha någon att prata med. Grannarna berättade att det här var första gången de var på middag här. Tydligen så gillar inte japaner så mycket att behöva gå och hälsa på folk då de alltid måste ta med present då, även om de bara ska stanna 10 minuter. Så de föredrar att socialisera sig utanför huset och kanske ta en kort pratstund ute på gatan istället då det inte kräver att man ska ut och söka i en timme efter en present.

Såg förresten också en insekt vakna till. De här insekterna ligger i marken i 7 år, och därefter klättrar de upp i ett träd eller en buske, lägger sig i en kokong, och när de fått vingar flyger de och ger ifrån sig världens ljud så att de får någon att para sig med. De här små krabaterna lever nämligen bara i 7 dagar efter att de vaknat så de måste hitta en partner snabbt. Annars har de 7 åren under jorden varit helt bortslösade. Stackarna XP


Anna i Japan

Dag 11(15/7-2012)

 

21:30 – Idag kom en av min värdfamiljs döttrar hem, från vart hon nu åkt ifrån, förstod aldrig riktigt det. Så hon och hennes två barn, en dotter och en son, var här hela dagen. De försökte faktiskt prata med mig, och jag märkte först då hur mycket japanska jag tappat de här 5 dagarna för att jag knappt sagt ett ord hos värdfamiljen som bara skrattar åt mig när jag gjorde det. Så idag har jag försökt att ta igen mig och det har faktiskt varit riktigt kul. Vi alla åkte till stranden och jag fick prova på att leka i en sån där ”Hamsterball” som jag och min syster kallar det. Det är en stor uppblåsbar boll som man hoppar runt i vattnet inuti med. Jag och en av barnbarnen lekte i en sån och hade skitkul. Så det är verkligen något jag kan tipsa om när det finns en språkbarriär mellan folk, lek i en hamsterball istället så har ni roligt ändå. Fast inget för de känsliga, för det blev så varmt att vi tillslut bara ramlade på vårt eget svett. Fast så är det kanske bara i Japan med sin galna värme. En annan galen grej jag la märket till var hur många ungdomar som var gravida eller hade barn. Eller de var egentligen inte ungdomar, de var troligtvis egentligen över 30 år men som asiat ser man jäkligt ung ut hela livet, så de såg i alla fall ut som ungdomar. Såg liiite läskigt ut. Jag såg t.o.m. en gammal gubbe som jag inte märkte var gammal förrän jag såg han ansikte, han kropp däremot såg ut att vara en 20-åring. Då freaka jag ut lite. En tråkig grej med japaner däremot är att när de åker till platser som en strand, eller går ut för att äta, så äter de upp, eller som i vårt fall, badade klart, och sen drog vi hem. Här blev det ingen solning inte. Japaner verkar inte ha den här motivationen att bara ”hänga” med varandra, utan de gör det de ska tillsammans, och sen blir det hemgång. När vi kom hem spelade vi ett jätteenkelt kortspel jag spelat med min tidigare värdfamilj, det är så enkelt att man inte ens behöver förklara reglerna. Perfekt. Personen med jokern i sin hand sist förlorar, inte svårare än så. Den lilla pojken i familjen hade däremot världens speltur och vann nästan varje gång. Så honom måste jag ta med till Vegas och utnyttja hans tur. Efter kortspelet sov vi middag. Jag har själv börjat med det eftersom man blir så trött av solen, fast kändes lite bisarrt ändå att ligga i ett rum av madrasser vi precis tagit fram och sova med massa främlingar. Däremot sov jag lite halvdåligt eftersom jag inte visste när vi skulle upp. De sov drygt 3h, de måste ha varit trötta efter resan eller nåt. Sen åkte vi till en restaurang och åt Teriyaki som vi gick grilla själv vid en liten grill vid bordet. Det var hur gott som helst! Även om vissa köttbittar bara var brosk, vilket är omöjligt att tugga så att man kan svälja. Men de flesta ut mitt sällskap lyckades ändå, eller kanske de gömde såna matbitar i mathanduken som jag? Var för full för att egentligen märka sånt. Provade nämligen idag teorin om att det kanske går bättre att prata japanska om man är full, precis som det går bättre för mig att prata engelska när jag är full. Resultatet blev halvbra. Jag var verkligen tvungen att koncentrera mig när de ställde mig en fråga, men svaret kom ut rätt snabbt med rätt ord, men i fel ordning. Så tror den slutgiltiga slutsatsen blir att om man blivit nertryckt och känner inget självförtroende alls för det språk man försöker lära sig, så är öl perfekt botemedel. Om man däremot vill lära sig språket ordentligt, håll dig nykter. Är fortfarande full så får se om jag håller med om detta imorgon. Hade i alla fall en skitrolig kväll. Blev typ bästis med min värdfamiljs dotter och vi fråga olika grejer om varandras länder hela kvällen. Skrev också ner hennes favoritfilm på japanska så att jag har något bra att kolla på när jag kommer hem. Är riktigt kul när man har någon att prata med, även om det är på ett språk man knappt kan.

En gullig grej idag däremot är att den lilla flickan i familjen sa ”picca”, som Piccashu i Pokemon säger, varje gång hon ätit upp och ville visa sin tomma tallrik för sin mamma. Är det något barn alltid sagt här i Japan eller är det något de fått från Pokemon?


Anna i Japan

Dag 10 (14/7-2012)

20:30 - HAHA har äntligen fotobevis på att japaner äter galet mycket!! Var på en sushirestaurang idag där man betalade per tallrik. Varje tallrik innehöll två sushibitar eller efterätter. Jag åt 4st sushitallrikar och en efterrätt, min tallrik är i mitten. Min värdfamiljsmamma åt 8st sushitallrikar, ingen efterrätt, och min värdfamiljspappa åt 13 sushitallrikar, och ingen efterätt!! Och så här mycket äter de VARJE måltid varje dag! Jag har helt och hållet gett upp och orkar inte äta längre tills jag nästan spricker, oavsett hur oartigt det är att jag inte äter upp. Varje gång man beställer nåt så får man in två tallrikar till fulla med ris, sallad, soppa eller andra tillbehör. När jag beställer nåt vill jag BARA ha det jag beställer. Men här måste man beställa en tredjedel av det man känner man orkar äta, vilket är svårt för de serverar inga små portioner av någonting. Förstår verkligen inte hur japaner kan vara så smala. Tror däremot min värdfamiljsmamma kanske tog lite illa upp av att jag inte åt upp middagen första dagen hos henne. Hon hade då lagat friterade scampi som låg tonvis på en tallrik, nudlar med sallad över på en annan, och ris på en tredje tallrik. Vanligtvis när någon har lagat något och jag vet att jag omöjligt kommer orka, för en vanlig människa orkar inte tre portioner mat under en måltid, så brukar jag äta upp det som de faktiskt lagat och inte bara tagit fram ut kylen. Men missbedömde och trodde att nudlarna med sallad över bara var en vanlig skål med sallad. Så åt upp allting förutom det. Vilket nu gjort att vi sen dess bara ätit hämtmat eller på restaurang. Skäms lite. Och med språkbarriären vet jag inte hur jag ska rätta till ett sådant misstag.

Idag åkte vi till Shiny Star-parken, vilket är en nöjespark/djurpark. Vi kom dit runt kl.9 och det var helt tomt. Man fick en lite spöklik känsla av det när man gick igenom en tom nöjespark och hörde inga andra ljud än musik från attraktionerna som spelades i bakgrunden. Lite folk kom däremot senare när delfinshowen började. Upptäckte att jag var äldsta sällskapet där. Alla andra hade tagit med sig sina barn mellan 3-4 år. Då kände man sig stor XD Delfinshowen var bra, lite kort bara och det gjorde lite ont i öronen att höra kvinnan som presenterade allting prata. Av någon anledning verkar det som om kvinnor här mellan 18-25 år pratar genom näsan. Det låter förjävligt men man vänjer sig konstigt nog med det väldigt snabbt.

En rolig detalj på en affisch de hade över delfinshow-huset i parken var att de fyllt den med massa Hello Kitty, och man märkte att de totalt strunta i vilka Hello Kitty de la dit eftersom Hitler-Kitty fanns med där o bakkgrunden. Only in Japan.

Solen tittade för första gången också fram en längre stund idag. Är ju slutet av regnperioden nu som varar vad jag förstått det mellan mitten av juni till mitten av juli. Önskar däremot det fortfarande var regnperiod för redan när solen inte är framme är det 30grader. Var inte så nice med så mycket värme som det var idag. Usch. Och brände axlarna också. Fast inte så farligt eftersom det inte gör ont, men min värdfamilj mobbade mig hela vägen till sushirestaurangen för att jag var röd. Det är underligt det där att de inte kan engelska, men så fort det kommer till att jag bränt mig så kan de helt plötsligt massa engelska ord på olika röda saker de kan kalla mig. Sneaky bastard. Sushirestaurangen var i alla fall kul att äta på, det var rullande band med sushi som man satt runt, med kockarna i mitten. Det var särskilt kul att se sushi bli gjord för japanerna gör det på ett väldigt intressant sätt. De tar en fiskbit, gör skitsmå handrörelser i den handen som fisken ligger i, och sen sätter ihop det med riset. Just de där små rörelserna med handen är roliga att se för det är inga rörelser jag tror jag skulle klara av att göra. Och det är så små och snabba att man knappt uppfattar dem först. Jag undrar om det går till på samma sätt i Sverige när man gör sushi.


Anna i japan

Dag 9 (13/7-2012)

Kl.22:00 - Idag gick inte riktigt som tänkt. Först kämpade jag hela frukosten med att försöka fråga dem om min kompis kanske kunde få sova över här eller om jag kunde få bo på hotel ensam med henne, eftersom det blir väldigt jobbigt för henne att åka tillbaka enda till Tokyo samma dag. Det tog en timme av att försöka få dem att förstå att jag överhuvudtaget försökte få fram en fråga, fastän jag använde mig av lappar igen med stora frågetecken. Tillslut ritade jag bara en flicka som sov mellan lördag och söndag och drog en pil att det var Dominique och DÅ förstod dem. Och de sa ja till det också! Så hela dagen har jag längtat till imorgon och att ha ett litet pyjamasparty. Men biljetterna tog slut så hon kommer inte kunna komma hit längre L Tror min värdfamilj märkte att det gjorde mig lite nere för de kom in till mig och visade massa bilder på när mamman dansat om en geisha. Var lite awkward när jag bläddrade igenom ett album med foton från en dans hon gjort, och hon tog av sig mer och mer kläder på varje bild. Var lite rädd över vad jag skulle behöva se på sista bilden, men som tur var så var hon fullt klädd på sista bilden. Det roligaste var däremot när de översatte på telefonen vad en geisha var, eftersom de inte trodde jag visste, och mannen sa samtidigt som han läste översattningen ”She, proffesional prostitute” och pekade på sin fru XD HAHAHA! Så de är ju verkligen bäst på att göra en glad igen.

Fick åka Shinkansen idag! Och se Kyoto, som inte alls var hur jag tänkt mig. Det var storstadsaktigt. Jag som förväntat mig en gammaldag stad. Och det var skitlånga köer. Vi tog bussen vilket tog världens tid, och det var hur varmt som helst. Så mitt vatten tog slut skitsnabbt, så dem köpte nytt vatten åt mig, vilket tog slut lika snabbt det med. Och kunde ju inte be om mer när de redan köpt åt mig, eller gå och försöka köpa mer för ingen av mina familjer låter mig köpa något själv. Så dagen fortsatte och vi åkte till Kinkaku, vilket är ett guldtehus. Har sett massa bilder på det innan så det var riktigt coolt att få se det på riktigt, fast det var mindre än vad jag trodde att det skulle vara. Sen fortsatte vi åka och hamna åter igen i långa köer. Började få en ordentlig huvudvärk så stängde av mig totalt från all socialkompetens jag hade och bara var tråkig nästan hela dagen. Vilket jag ångrar nu för det var ett jättesött gammalt litet par som följde med mig och misstänker att de trodde att jag hade tråkigt för att jag var så borta. Den lilla gubben i paret var skitgullig och var en sån där riktig ”pepp-farfar” med midjeväska och en påse som man märkte att hans fru gett till honom för det stod ”Clinique” på. Han var hur gullig som helst och alltid glad. I alla fall i början av dagen, i slutet av dagen verkade han nere. Så ångrar verkligen stort nu att jag inte ansträngde mig mer för att vara mer social. Vi åkte i alla fall efter guldtemplet till Tenry-ji templet. Vilket var ett modernt tempel, men med världens häftigaste trädgård. Första trädgården var helt fantastisk med Koi-fiskar simmande i en sjö, och andra var mer utav en skog full av bara bambuträd (tror i alla fall det var bambu). Det var hur häftigt som helst! Det är verkligen ett måste att se för dem som ska till Japan! Efter det åkte vi till något som var en festival, eller iallafall skulle bli en festival. Det stod festivalvagnar på varje gata. Tror det är till Gion festivalen som börjar nu i Kyoto på tisdag. Hoppas jag ska få gå på det!

Och upptäckte ännu nåt coolt med Japan! Om man åker de lite finare vagnarna i spårvagnen, så får man inte gå på förrän stolarna vänt sig åt det hållet man ska åka. COOLISH! Vilken lyx japanerna har det ibland. En konstig grej med japan är däremot att alla verkar vilja sova middag efter att de ätit, såg t.o.m. en tant idag sova i sin stol på en fin restaurang efter att ätit. Det var lite konstigt även för att vara japaner. Och en annan grej jag upptäckt är att japaner VISST håller hand om de är ett par! Har hört att de ska vara väldigt reserverade och inte vilja röra varandra utanför huset. Men nepp, såg massa japaner idag hålla hand, t.o.m. ett lesbiskt par. Så myth busted!

 

 


Anna i Japan

Dag 8 (12/7-2012) Kl.19:45 – Trampade på en kackerlacka idag. En LEVANDE kackerlacka men mina bara fötter. Förstod först inte vad det var som knaka till under mig och kollade, och där låg en splashad kackerlacka nästan lika stor som min stortpå. Fan borde verkligen börja använda strumpor här. Men det är så varmt! Men det är nog värt att dö i värmen med strumpor på än att behöva få kackerlackeslem på foten igen. Det var USCH! Avskyr att bo på landet i Osaka. Vill in till stan! Få leva lite och inte ha stora kackerlackor runt mig. Såg ett djur igår som jag inte visste om det var en fågel eller en insekt. Det är SÅ illa här ute på landsbygden! Upptäckte idag att vi t.o.m. bor så långt ute att vi inte ens är med på kartan jag har över Osaka. AOCH! Värst idag var ändå att jag såg en japansk hipster på tåget, hon hade verkligen bågar utan glas och hela grejen. AAHH they’re everywhere!!! Det blev bättre igår på kvällen. De försökte ha en konversation med mig vilket självklart uppskattas. Sen att min nya värdfamiljsmamma tappar humöret lätt och bråkar på min nya värdfamiljspappa är lite jobbigt förstås. Hon gör det inte framför mig, men det är pappersväggar (alltså bokstavligt pappersväggar) så hör allt även om de är två rum ifrån. Sov lite halvdåligt i natt också, det har blåst som satan och deras ytterdörrar verkar sitta löst eller något för de har slagits mot varandra hela natten, gör det nu också, låter som om någon står utanför och bankar. Men var en lugn dag så gjorde inte så mycket att jag fick dålig sömn. Idag var första dagen där ”Rest day”-på schemat faktiskt betydde vilodag och inte att bara följa med dem på ärendet från 10:00-19:00. Följde i morse med mamman till en skola för att hon skulle lära ut eleverna en japansk ”bon-festival dans” kalla dem det, vad de nu innebär. Så hon och hennes dansgrupp av pensionärer lärde eleverna några steg. Trodde jag skulle få kolla på bara men nepp de ville att jag skulle vara med, de ville t.o.m. att jag skulle hjälpa till att lära ut, men jag kunde inte stegen så jag vägra. Så det var kul….första gången. Sen kom en till klass som vi skulle lära ut samma steg till, och sen ytterligare en till klass. Så det var ganska uttjatat. Men efter tre dansklasser tog det slut. Wohoo! Så fick gå hem och vila. Japanska skolor ser för övrigt ut PRECIS som i spel, animer och filmer. Fast det var något med den här skolan som gjorde att det skulle inte förvåna mig om en Grudge-brud kom krälande från taket plötsligt, stället såg lite läskigt ut av nån anledning. Och alla måste bära sandaler, ni vet såna där tjejsandaler med remmar. Verkligen alla måste bära dem, så det var lite gulligt att se killar i små sandaler. Och jag upptäckte också att japanska barn inte alls öe så där läskigt väluppfostrade som jag alltid trott. Hemma är de tysta och snälla, men i skolan med andra barn är de som vilka barn som helst. Det var exempelvis två pojkar som slogs på skoj under dansen, läraren försökte avbryta men de ville inte sluta förrän någon vann. Så det var lite skönt att se att barn faktiskt får vara barn i Japan, och inte bara tysta små uppfostrade troféer. Efter att vi vilat några timmar sa mamman att vi skulle iväg och shoppa. Jag börjar gilla den här familjen mer för de försöker verkligen förklara för mig vad dagsplanerna är varje dag. Shoppa trodde jag innebar att vi bara skulle köpa mat så följde med, och plötsligt satt vi på ett tåg fastän mataffären bara ligger 50m från där vi bor. Så började få upp mina förhoppningar om att idag kanske var dagen då jag kunde få köpa några vettiga presenter till folk där hemma. Och jag hade rätt! Vi gick och shoppa! Fast fick inte köpa precis vad jag ville och vettiga presenter blev det inte, köpte en frotétrasa åt mamma som är formad som en kanin och är skitgullig. Förvänta er inga storheter av presenter från mig ni som vet att ni ska få. Om en trasa är riktigt gullig så är det också det ni kommer få. Fick förresten inte prova kläderna jag ville köpa eller nåt heller, vet inte varför men expediten lät mig inte prova nåt jag plockat fram. Konstigt. Hoppas det inte är så i alla affärer. Ska kanske få shoppa mer på lördag. Fråga dem precis om jag får träffa en kompis från Sverige i Namba Station. Hon bor i Tokyo men hon gick frivilligt med på att komma till Osaka utan att jag behövde tjata. AAAW har verkligen de bästa vännerna! Så gav dem precis en lapp jag har skrivit på japanska där jag frågar om jag får åka till Namba och träffa henne, ville inte att de ska kunna ignorera mina frågor igen. De sa JA! YAAAY!! Fast mamman vill följa med, eller hon vill egentligen inte men pappan sa att hon måste. Så kommer bli liiite awkward med henne där. Men kommer i alla fall få ha någon att prata med äntligen! YAY! Längtar tills lördag! Det här är min fina lapp jag skrev till dem. Är troligtvis minst 100 stavfel men lyckades i alla fall få fram vad jag ville till min värdfamilj. Wohoo! Provade idag också kinesisk hämtmat från Japan. Det var gott, ingen skillnad från Sveriges dock. Och jag hörde ett gäng killar på tåget som kommit in i målbrottet prata japanska. Det var rätt kul att höra.

RSS 2.0