Anna i Japan

Dag 11(15/7-2012)

 

21:30 – Idag kom en av min värdfamiljs döttrar hem, från vart hon nu åkt ifrån, förstod aldrig riktigt det. Så hon och hennes två barn, en dotter och en son, var här hela dagen. De försökte faktiskt prata med mig, och jag märkte först då hur mycket japanska jag tappat de här 5 dagarna för att jag knappt sagt ett ord hos värdfamiljen som bara skrattar åt mig när jag gjorde det. Så idag har jag försökt att ta igen mig och det har faktiskt varit riktigt kul. Vi alla åkte till stranden och jag fick prova på att leka i en sån där ”Hamsterball” som jag och min syster kallar det. Det är en stor uppblåsbar boll som man hoppar runt i vattnet inuti med. Jag och en av barnbarnen lekte i en sån och hade skitkul. Så det är verkligen något jag kan tipsa om när det finns en språkbarriär mellan folk, lek i en hamsterball istället så har ni roligt ändå. Fast inget för de känsliga, för det blev så varmt att vi tillslut bara ramlade på vårt eget svett. Fast så är det kanske bara i Japan med sin galna värme. En annan galen grej jag la märket till var hur många ungdomar som var gravida eller hade barn. Eller de var egentligen inte ungdomar, de var troligtvis egentligen över 30 år men som asiat ser man jäkligt ung ut hela livet, så de såg i alla fall ut som ungdomar. Såg liiite läskigt ut. Jag såg t.o.m. en gammal gubbe som jag inte märkte var gammal förrän jag såg han ansikte, han kropp däremot såg ut att vara en 20-åring. Då freaka jag ut lite. En tråkig grej med japaner däremot är att när de åker till platser som en strand, eller går ut för att äta, så äter de upp, eller som i vårt fall, badade klart, och sen drog vi hem. Här blev det ingen solning inte. Japaner verkar inte ha den här motivationen att bara ”hänga” med varandra, utan de gör det de ska tillsammans, och sen blir det hemgång. När vi kom hem spelade vi ett jätteenkelt kortspel jag spelat med min tidigare värdfamilj, det är så enkelt att man inte ens behöver förklara reglerna. Perfekt. Personen med jokern i sin hand sist förlorar, inte svårare än så. Den lilla pojken i familjen hade däremot världens speltur och vann nästan varje gång. Så honom måste jag ta med till Vegas och utnyttja hans tur. Efter kortspelet sov vi middag. Jag har själv börjat med det eftersom man blir så trött av solen, fast kändes lite bisarrt ändå att ligga i ett rum av madrasser vi precis tagit fram och sova med massa främlingar. Däremot sov jag lite halvdåligt eftersom jag inte visste när vi skulle upp. De sov drygt 3h, de måste ha varit trötta efter resan eller nåt. Sen åkte vi till en restaurang och åt Teriyaki som vi gick grilla själv vid en liten grill vid bordet. Det var hur gott som helst! Även om vissa köttbittar bara var brosk, vilket är omöjligt att tugga så att man kan svälja. Men de flesta ut mitt sällskap lyckades ändå, eller kanske de gömde såna matbitar i mathanduken som jag? Var för full för att egentligen märka sånt. Provade nämligen idag teorin om att det kanske går bättre att prata japanska om man är full, precis som det går bättre för mig att prata engelska när jag är full. Resultatet blev halvbra. Jag var verkligen tvungen att koncentrera mig när de ställde mig en fråga, men svaret kom ut rätt snabbt med rätt ord, men i fel ordning. Så tror den slutgiltiga slutsatsen blir att om man blivit nertryckt och känner inget självförtroende alls för det språk man försöker lära sig, så är öl perfekt botemedel. Om man däremot vill lära sig språket ordentligt, håll dig nykter. Är fortfarande full så får se om jag håller med om detta imorgon. Hade i alla fall en skitrolig kväll. Blev typ bästis med min värdfamiljs dotter och vi fråga olika grejer om varandras länder hela kvällen. Skrev också ner hennes favoritfilm på japanska så att jag har något bra att kolla på när jag kommer hem. Är riktigt kul när man har någon att prata med, även om det är på ett språk man knappt kan.

En gullig grej idag däremot är att den lilla flickan i familjen sa ”picca”, som Piccashu i Pokemon säger, varje gång hon ätit upp och ville visa sin tomma tallrik för sin mamma. Är det något barn alltid sagt här i Japan eller är det något de fått från Pokemon?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0