Dag 5 (9/7-2012) 14:00 - WOHOOO Äntligen har jag fått lämnas ensam! Annars har jag inte ens fått gå på toa själv om vi är ute (nej de följer inte med in i toan, men de står utanför), och de börjar genast leta efter mig om jag går på toa i hemmet. Men nu ringde de upp min ”tolk” som berätta att de hade ärenden som jag inte kunde följa med på, så jag fick underhålla mig själv nu någon timme eller två. OMG de här är stort! Tog nästan en vecka innan jag fick tid för mig helt själv, så ska lätt utnyttja den här tiden nu och utforska Japan på egen hand. 14:10 – Fan de har låst dörren… Kan ju låsa upp men har inga nycklar så skulle inte kunna låsa efter mig. Jag som hört att Japan är så säkert att folk inte ens behöver låsa sina dörrar. De var ju lite surt.. Får bli läsa bok istället eller något. Kan innan också berätta om min dag hittills. Står på mitt nya schema att jag skulle vara ledig idag till kl.18 ikväll, då jag ska på välkomstfest hos japanska Lions Club iklädd en kimono och sjunga en sång. När de föreslog att jag skulle sjunga något så sa trodde jag det var karaoke eftersom de älskar karaoke här har jag hört, så sa självklart ja, men fick igår veta att jag inte kommer få nån text eller bakgrundmusik till det jag ska sjunga. Så tänker sjunga det enda man inte behöver bra röst eller musik till; en svensk snapssång. Så ska ikväll stå i en kimono och sjunga ”Helan går” framför ett trettiotal japaner. Det blir minst sagt…intressant. Hur som helst, min dag hittills har varit ganska kul. Trodde som sagt jag skulle få ledigt idag så tänkte sova ut så mycket som möjligt för att orka med ikväll. Men nepp där hade jag fel. De väckte mig visserligen inte allt för tidigt, vid kl.9. Jag åt frukost och efter det skulle vi sätta oss i bilen och åka någonstans. Det skulle vara lite småtrevligt om de någon gång åtminstone försökte säga vart vi ska eller ATT vi ska någonstans, förstår mer japanska än de tror. Än så länge har det varje dag varit att jag inte vet vart vi ska förrän vi är där, så får jag på plats räkna ut vad vi gör där. Det är lite småjobbigt ibland, men samtidigt väldigt spännande. Jag vet aldrig när jag vaknar varje dag vad jag kommer vara med om. Äventyr på hög nivå här! Idag var vi i alla fall på väg till nåt tempel eller nåt uppe i bergen. Vet inte om vi fortfarande var i Osaka fortfarande eller om vi åkt enda till Kyoto, för de fortsatte säga ordet Kyoto om och om igen på vägen dit när de pratade med varandra i bilen. Tror platsen hette Inunakisan, så ska googla fram vart det ligger när jag äntligen får internet. Det var hur fint som helst där, fast munkarna var inte blyga av sig. Var en munk som precis hade badat i sina vita kläder, och klädde av sig ute i det fria när vi var där. Då flydde vi tillbaka till det lilla templet/affär (vet inte om det var en turistaffär med ett tempel i eller ett tempel med en turistaffär i). Där betalade min värdfamilj för en amulett i form av en liten gulddroppe som de sen hade någon slags ceremonie över som varade i typ 20 minuter och de sa mitt namn i sina böner. Är faktiskt inte helt säker på vad som hände eller varför de gjorde som de gjorde. Fick inte filma eller fota, annars hade jag kunnat filma och visa för nåhonn som kanske vet när jag kommer tillbaka till Sverige, så hade den personen kunnat berätta vad som förse gick. Antar att det åter igen blir något jag får googla om när jag har internet. Alla mina värdfamiljer är buddhister, så får följa med dem på många buddhistgrejer, som bl.a det idag vid templet. Och sen stoppade vi massa på vägen hem vid buddhistmonument, slängde in en slant i en liten låda där, och ringde i en stor klocka eller klinka i en stor skål efter. Så det är kul att få uppleva sådana grejer här.