Dag 3 (7/7-2012) Kl.22:00 – Idag har varit en helt galen men rolig dag. Det började med att vi åkte till Osaka slott med ett par som är vänner till min värdfamilj. De kunde självklart inte heller någon engelska. Sen anslöt sig också kvinnan i parets syster, och de var där det började freaka ut lite. De total sket i att jag knappt kunde någon japanska och bara fortsatte snattra hela tiden med mig. Jag som precis lärt mig att det är nog bäst att vara tyst än att försöka prata med mig knapriga japanska eller engelska med folk som ändå inte förstår mig, blev lite obekväm i början, men de gav sig verkligen inte och jag har pratar hur mycket japanska som helst idag. Fast bättre har jag ju knappast blivit på det, men har fått in lite deras dialekt tror jag så kan göra mig förstådd. Förstår inte alls varför min japanska lärare i Japan som sa att hon kom från Osaka lärde oss säga exempelvis ”hanashimas”, när man här i Osaka säger ”hanashimasu”. Det där saknandet av U:et i slutet är det som fått folk här att fatta noll av vad jag säger. Hur som helst, tillbaka till storyn. Jag åkte till Osaka slott med två snattrande japanska tanter och en av deras man. Det var skithäftigt slott, även om det förstördes lite med att de byggts ett replikat av ett Europeiskt slott precis bredvid. Det kändes dock lite tråkigt att mitt sällskap verkade ha varit där många gånger förut för de ville bara gå ett varv inuti slottet på varje våning och sen fortsätta neråt, vi gick igenom 5 våningar på typ en kvart. Jag som är historianörd hade gärna stannat där minst en timme. Sen fortsatte vi utåt och jag blev lite störd över att jag aldrig fick lämnas ensam. Det märktes framförallt när vi skulle ta handikappsvägen för att mitt sällskap var lite gamla och grå och kunde inte gå ner för stora trappor så bra, men eftersom jag inte var handikappad fick inte jag följa med, så mannen av sällskapet följde med mig ner för de tre trapporna medan de andra tog handikappsutgången. Hade ganska dåligt samvete över att nån som behövde handikappsutgången inte fick använda den för att han behövde hålla koll på mig….som bara är 21 år, snart har körkort och ska flytta utomlands om 2 ½ månad. Liten flicka. Sen åkte vi till ett buddhist tempel, där det var skitcoola statyer utomhus som alla bugade inför när de gick in. Tror det var grundarna av templet. Där inne hamnade vi helt plötsligt i en be-sal och skulle be till buddha eller nåt. Jag hamnade bredvid en tant som var hälften så stor som mig och vägrade låta mig bara titta. Hon satte ett pärlarmband runt mina händer med en liten tått hängande från det. Och sen satt vi där typ en timme och bad på nåt sångliknande vis. Fick en broschyr om buddhism där också, kan pinsamt lite om det, men det var lite kul att det stod att buddhism var det enda rätta tänkandet i det. Jag som alltid sett buddhism som en ”religion” där man ska frigöra sitt tänkande, inte binda sig till bara ett tankesätt. Hur som helst, åter igen, tillbaka till storyn. Efter buddhisttemplet åkte vi till ett köpcentrum och jag tänkte genast ”JAA shoppa!”, men nepp. Vi satte oss istället ner på bänkar och flyttade varje gång stolarna bredvid oss till vänster sida blev lediga. Tog ett tag innan jag förstod att vi satt i en kö för att komma in i en restaurang. Här var inge mutande av värdinnorna för att få en plats inne på restaurangen, utan japaner sätter sig tydligen i kö istället tills det blir deras tur. Fick massa presenter från dem idag också, och skämdes över att jag inte tagit med något till dem. Trodde det skulle bli så omständigt för dem att ge dem presenter när vi var ute för om de inte hade väskor skulle de ju behöva bära dem i handen hela dagen. En gång blev det dock lite pinsamt för jag fick världens hjärnsläpp och glömde hur man säger ”Tack” på japanska. Och om man inte säger tack verkar man oerhört oförskämd. Så efter ungefär två minuter när jag äntligen kommit på vad det var sa jag ”Arigato gozaimasu”. Bättre sent än aldrig antar jag. Efter att ha ätit åkte vi hem till paret och systerns man anslöt sig till oss också. Jag förstod först inte vem exakt vi åkte hem till, vi gick bara in i en fin japansk trädgård och när dem såg att jag beundrade trädgården började dem bryta av blommor och grenar som var i vägen för vårt fotande. Fick lite panik där som ni kan se. Jag har under hela dagen haft lite svårt att förstå vad som hände och vart vi skulle eftersom jag inte förstod vad dem sa, men det blev nu ännu lite svårare för systrarna måste ha hållt igen sin personlighet lite när vi var utomhus för så fort vi kom in exploderade dem. Helt plötsligt tar de fram massa blommor och vi ska göra ”flowerarragment”. Och rätt som det är klär de upp mig i en kimono och ska lära mig hur en geisha dricker te. Hade två japanska tanter som skrek och drog i mig varje gång jag gjorde fel. Kändes helt bisarrt. Och de skulle ta minst 100 på mig under varje moment av tecermonin. Så var tvungen att vara still i ungefär 5 minuter under varje moment så att de kunde ta massa bilder. Stööörd dag. Fick också uppleva japaners vrede om någon är sena. Min värdfamilj var nämligen 25 minuter sen och jag vet inte vad de sa, men de var jäkligt sura på dem för det. Fast så fort de kom så var dem glada igen och låtsades som ingenting. Men jag undrar hur bra vänner de två familjerna egentligen är för av den lilla japanskan jag förstås så tolkade jag det som att innan de var sena och mitt sällskap blev riktigt sura, så var de lite sura också över hur min värdfamilj hade sagt hejdå så kallt. De hade bara sagt ”p.m 8, I pick u upp” och sen dragit. Tror inte min värdfamilj gillar mig så mycket >.< Skönt att jag i alla fall bara ska stanna här i 3 dagar till och sen byta värdfamilj. Märkte att det sällskapet jag var med idag var mycket mer som jag hört att Osakabor ska vara; som glada skåningar. Min värdfamilj är inte alls så. Mannen i familjen pratar knappt med mig, och mamman pratar bara lite. Deras son däremot och han fru som är 30+ och bor på övervåningen kan lite engelska och pratar lite med mig. Woho not forever alone!! Har däremot märkt att män förstår jag inte alls vad de säger, men kvinnor förstår jag lite. Vet att japanska män och kvinnor pratar olika då de använder olika ord för vissa grejer, men visste inte att det skulle vara sån stor skillnad i förståelsen av dem. En annan grej jag också märkt, som alla märker när de kommer till Japan, SHIT va korta japaner är!! Den lite yngre generationen är visserligen längre än mig men alla gamlingar jag träffat än så länge, vilket är många eftersom jag bara hänger med pensionärer här, är kortisar. Och alla kvinnor använder högklackat. Verkligen ALLA. Och inte alla kan heller gå i högklackat, de vinglar fram på gatan i sina högklackade gummistövlar (jupp t.o.m. regnstövlar har klack här). Japaner är verkligen skumma ibland. Fick idag också äta på en Ramenrestaurang. Det var hur kul som helst för man fick steka sin egen mat. Varför har vi inga såna coola ställen i Sverige?!