Anna i Japan
Dag 2 (6/7-2012)
Kl.05:00 - Vaknade idag med världens ångest. Dels över att jag insåg att jag var i Japan, men mest för att jag hade ångest över just det när Japan de senaste åren har varit min stora dröm att få åka till. Blev ännu mer ångestfull också när jag insåg att det kanske var ett misstag att säga nej till förlängning av arbetskontraktet i Sverige, vilket gör att jag är utan jobb i september, då jag tänkt åka till Norge för att bli stenrik så att jag har råd att plugga i Japan i 2 år. Jag vet inte om jag orkar vara i Japan i 2 år! Faaan. Anlände till Japan igår. Landade i Osaka Kansai Airport. Resan dit gick inge vidare, mellanlandade i Kina och det var massa turbulans hela tiden på båda flygen. Tog inte ens 10 minuter från att jag hade klivit in på Stockholms flygplats innan jag upptäckte att min mobil var borta. Frågade panikslaget en i personalen om hon hade en mobil och kunde ringa, vilket hon hade men hon såg lite osäker ut då de egentligen inte får ha mobiler på jobbet. Så att ringa mig kunde innebära att hon blev av med den. Underbar som hon var valde hon ändå att ringa (<3) och någon svara faktiskt.... en kollega till henne några kassor ifrån henne >.< Fick tillbaka min mobil men hoppas fan inte hon blev av med sin när hon var så ofattbart awesome och hjälpte mig på en sådan stor risk.
Resan fortsatte och jag mellanlandade i Kina. Där jag genast fick känna en stor våg av lycka, ”shit jag är i Asien för första gången”!! Jag kände mig så nära mitt mål, samtidigt som jag börjar få lite hemlängtan nu efter barta 8 1/2h flyg. Har aldrig haft hemlängtan tidigare fastän jag tidigare varit i Sydafrika under 2 månader i sträck tidigare. Tror jag kommit närmare folk sen dess och har mer att sakna. Faaaan dumma de är som förstör mig resa. Hursomhelst, i Kina sväva jag på moln över flygplatsen och blev imponerad över hur stor och ren den var. Golvet bokstavligt glänste. Halvvägs till mitt plan inser jag dock att jag glömt mig taxfree påse med pass, pengar och ALLT viktigt jag har men inte orkar packa ner i ryggsäcken igen vid väskkontrollen. HELVETE! Så springer tillbaka och är inte alls lika glad över att flygplatsen är så jäkla stor. Hade dock tur och den låg kvar där, och en av de kinesiska vakterna hade tagit ut alla värdesaker ur den utifall att den skulle bli stulen (<3), än en gång blev jag räddad av flygplatspersonalen. Måste lära mig säga ”Tack” på kinesiska till hemvägen ifall det händer igen. Lyckan håller dock inte så länge så jag upptäcker att mitt spel på mitt psp är sönder när jag sitter och väntar på flyget. Kämpade med att få ett psp+ett stort minneskort så att jag kunde spela just det spelet till resan. Fan. Upptäcker också att den mest användbara ordboken jag har som bara innehåller användbara fraser på japanska i alla situationer har jag glömt på första flygen. Dubbelfan. Så var jäkligt bitter när jag satte mig på flyget och skulle åka en 3h flyg till Japan. Allting gick bara fel hittills. Blev inte heller bättre av att flyget var en timme sent, och att utsikten från flyget över Kina bara var på industriområden som sträckte sig flera mil. Var det här vad jag kunde förvänta mig av Japan också?
Flyger över Japan, och blir genast kär. Stora träbetäckta berg sträcker sig långt in över Japan och de är i former som ser sagolika ut. Jag fick genast tillbaka samma lyckokänsla jag hade i Kina, ”jag är äntligen här”!!. Detta håller dock inte heller särskilt länge då jag är sen och har inga nummer jag kan säga de till mina 4 värdfamiljer som alla ska träffa mig på flygplatsen. Men kom iallafall väldigt långt fram i kön till migrationsfolket som jag ska berätta vad jag ska göra i landet. Fast en i personalen som kollar det lilla pappret jag har fyllt angående det tar ut mig i kön och vill att jag ska skriva om det då jag skrivit det i blyets o inte bläck. Jahapp.. skriver om det och hamnar längst bak i kön bakom två hela flygplansresenärgrupper. Kuuuul. Är nu nästan ytterligare en timme sen, hittar min väska och går ut där min värdfamilj ska träffa mig. De står inte där. Vilket inte är förvånande med tanke på att jag nu nästan är 2h sen. Letar som en galning efter dem på terminalen, vilket är svårt då dem, utan att mena det rasistisk, alla ser likadana ut. Hittar dem efter en halvtimme, men inser att ingen av dem kan ens lite engelska. De har en annan man från Lions club som kan lite och ska funka som tolk, men inte ens han kan tillräckligt för att jag ska kunna förklara varför de behövt och vänta på flygplatsen i nästan 3h. Men de är glada ändå och tar varmt emot mig. Vi åker hem till en av mina värdfamiljer som bor i Hagurazaki i förorten och jag blir så imponerad över hur fint de har de. De bor så där typiskt japanskt där man sitter på golvet och äter vid små bord, och sover på golvet på en tunn madrass.
Det är precis hur jag ville bo i Japan! Vi alla fikar, de ger mig nån ice-coffee vilket jag dricker upp fastän jag avskyr kaffe. Sen går 3 av mina värdfamiljer hem och jag hoppas jag gjort ett gott intryck på dem. Min ”tolk” ger mig ett schema med blandad japanska och engelska för hela min vistelse, vilket jag förstår lite granna av men han förklarar vad allting betyder, och jag inser att de faktiskt planerat nästan varje minut av min vistelse här. Så jag kan glömma att få shoppa presenter till dem där hemma eller grejer till mig själv. Jag som sparat ihop över 10 000spänn för de. Jaja får se det som att spara pengar istället. Nu har jag ju också råd att smsa hur mycket som helst hem, vilket verkligen är värt det för när min tolk gått efter en middag med minst sagt intressant mat där jag insett att jag borde ljugit ihop att jag inte gillar ägg (gillar ägg men äggtofu och liknande är inge vidare, och jag får mest bara sånt), och jag är ensam med min familj som inte kan ett ord engelska, börjar jag längta till att få prata med nån. Kommer nu inte få prata med någon som förstår mig på 3 veckor då mitt läger med massa internationella ungdomar börjar då :( Går och lägger mig tidigt efter att knappt ha sovit på ditresan, men vaknade nu precis kl.5 här (klockan är 22:00 i Sverige, är fortfarande inte van vid dygnet här) med världens ångest. Nu ska jag klara mig en hel dag utan tolk med en familj som jag inte förstår och dem förstår inte mig. Kan visserligen lite japanska men de pratar så snabbt här och med nån dialekt jag inte förstår, och de verkar inte förstå när jag pratar japanska för jag har världshistoriens dåligaste uttal. Så de här blir minst sagt en intressant dag. Måste gå på toa men pappan är uppe och jag vet inte hur man säger ”jag ska bara på toa, ska lägga mig sen” på japanska. Vill ju inte gå upp och sen behöva äta frukost och grejs nu, eller ge dem intrycket av att jag kommer gå upp kl.5 varje morgon. De har tillåtit mig att få sova till kl.10 idag. Det är tydligen skitsent enligt dem, jag undrar hur tidigt de tänkt att jag ska upp de andra dagarna.
Kl.20:30 – Ja okej ångesten i morse var helt i onödan. Har haft ganska kul idag faktiskt. Somnade om efter att ha sms:at lite med min kompis Nalle (han heter Anton men han är gosig som en nalle, därav smeknamnet), och mådde lite bättre. Vaknade kl.10 igen, gick upp och de tog med mig till ett sushiställe för att äta brunch. Och sushin i Japan är APGOD!! Det är inte alls samma sushi som i Sverige, enda likadana sushibiten jag hittat här som vi har i Sverige är den med scampi på. Så Japan är åter igen på godkänt listan. Ser nu fram emot att flytta hit igen under en två års period. Måste bara lära mig äta med pinnar. Trodde jag kunde det, men grejer som går sönder så lätt som sushi är helt omöjligt för mig att få upp på pinnarna, så värdfamiljen gav mig tillslut en gaffel att äta med. Lagom pinsamt >.< Men det var lite kul att restaurangen gjorde det till en lek att lämna tillbaka tallrikarna. För var femte tallrik man satte in i det lilla fiskstället vid bordet så sattes ett spel igång på den lilla TVn, och om restaurangmaskoten vann så fick man en liten present.
Efter sushin åkte vi till ett kulturhus och fick se gymnasieelever spela. De var löjligt duktiga. Jäkla japaner som är bra på allt. Efter det åkte vi och handlade mat, 50% av affären var bara fisk. Japanerna gillar verkligen fisk. Och jag och mamman i familjen gick och kollade på lite kläder. Vet inte om det var så bara i det köpcentret, eller här i hela Osaka, men kläderna var inte moderna på nåt vis. Här har jag sparat ihop pengar till att go crazy på det japanska modet som jag sett många kompisar som åkt till Japan kommer hem med, och familjen är så snäll och tar med mig på shopping, så finns det inget bärbart. Är alla snygga kläder i Tokyo eller? Aja får se det som att jag sparar massa pengar ist. Skorna är i alla fall snygga. Synd bara att jag med min storlek 39 anser som storfot här i Japan. Allting är så smått!!
Till middag åt vi Takoyaki som jag sett folk äta i Gokusen-serien (ett J-drama), det var coolt att äta nåt man sett på TV. Hihi. Efter middagen tog värdfamiljen fram barnfyrverkerier och jag och barnen fick leka runt med dem utomhus. Fast fick tre myggbett på bara två minuter, är allergisk mot mygg så kommer ha fullt med utslag imorron. Woopwoop
Min värdfamilj samarbetade tillsammans med deras barn och barnbarn till att skriva en lapp åt mig där det stod dagens planer
