Klockan börjar närma sig 21:30 här borta. Trots den korta skoldagen är jag och de andra tjejerna väldigt trötta och det är bara jag som fortfarande är uppe. Vi fick tillbaka våra hiragana-prov idag och är väldigt nöjd med resultatet. Sen hade vi dock ett suprise-test idag som ingen i vår klass verkade veta om och det resultatet kan mina lärare gärna glömma att ge mig tillbaka hahah.

 

Efter skolan gick jag och Evelina och småshoppade lite mat och sen fortsatte vi med vårt anime-maraton som vi nyss påbörjat den här veckan. Serien vi ser på just nu är den världskända "Bakuman" som jag lyckats få Eve att fastna för mwohahah. ;D Just nu chattar jag med syrran och efter det ska jag nog hoppa ner i sängen jag med.  

 

natti natti <3

 

 

 

Här kommer resten utav det ni har missat. Efter min födelsedag så blev det skola igen och sen även en Go Go Nihon-träff  i veckan på en HUB-PUB. Ni som inte vet vad Go Go Nihon är så kan jag berätta att det ungefär är som Blueberry, ett företag som hjälper studenter att hitta rätt skola m.m. Go Go Nihon har hjälpt oss hitta skola, boende och gett oss massa tips som hjälpt oss hit utan att ta någon som helst kostnad för sin hjälp. Bara en av många orsakerna till varför jag gillar Go Go Nihon. 

 

 

 

Nu är Victoria tillbaka med att uppdatera igen. Har varit mycket den här veckan så missade några dagar här i bloggen, men bara lugn. Här kommer en update på vad som har hänt sen senast jag skrev. Här i Update del 1 får ni läsa om min födelsedag. Som sagt så har jag ju firat min födelsedag den här veckan, samma dag som nordkorea hotade att bomba Tokyo. (Men som tydligen inte hände eftersom jag fortfarande lever.) Den dagen började men en en god frukost, sen blev det skola och sedan vidare till temaresturangen "The lockup" som ligger i närheten av Shinjuku. Teamat är fängelse, vilket betyder att hela resturangen är designad som ett fängelse fast med en liten Halloweenstil-twist.

 

 

 

 

Idag har det inte hänt så mycket. Skola och sen en liten titt i en matbutik och sen en mysig äventyrs promenad igenom en park som jag och Amanda hitta på vägen hem efter skolan. (Idag var det Eve som var hemma och var sjuk) Tänker inte säga så mycket mer utan låter bilderna tala för sig själva. 

 

 

 

Idag drog jag och min nya kompis Alexandra till Sky Tree, som är det högsta tornet i världen,  i hopp om att få åka upp till toppen och få oss en titt på staden ovan molnen, men ibland går det ju såklart inte alltid som man har tänkt... När vi kommer dit för att köpa biljetter får vi veta att man måste stå i kö i cirka 5 timmar med kölapp och då är det inte ens säkert ifall man får en biljett upp till toppen! Så efter en stunds fundering bestämde vi oss för att droppa det, men några snygga bilder fick vi i alla fall på den coola attraktionen som var tvungen att vara så populär! 

 

 

Efter Akihabara avslutade vi dagen i Shin-Ôkubo, även känd som Tokyos "Korea Town" fick jag reda på idag. Vårt lilla gäng på 5 personer blev snart 14 stycken när vi gick och mötte upp Annas kompis kompisar.13 stycken svenskar och en stackars liten japan klev in på en liten resturang i Korea Town som lyckligtvis hade plats för oss alla. Vi alla befann oss i japan av olika anledningar, vissa studerade som oss, några var endast här för en weekend-resa. Sen var det några också som hade i uppdrag att skriva en C-uppssats till Universitetet. Jag har aldrig tidigare smakat koreansk mat, men gud så glad jag är att jag gjorde det! Var bland det godaste jag har ätit på hela veckan! Kommer tyvärr inte ihåg vad rätten hette, allt har ju så svåra namn här. Jättelyxigt ställe i alla fall, det kom till och med fram en servitör som stekte köttet och löken åt dig vid bordet, sen tar man ett salladsblad och lägger på massa saker, ungefär som när du äter tacos! Som sidrätt fanns det en slags... ja jag vet vet inte vad jag ska kalla det, en raggmunkspannkaka kanske med extra kryddning? Och den var JÄTTEGOD!

 

 

Ännu en regnig dag i Tokyo, men som tur var hann vi få åtminstone lite sol på morgonen då jag och Evelina drog till Akihabara för att möta upp Anna och hennes gäng!!!! (Amanda kände sig lite sjuk så hon stannade hemma.) Till er som aldrig tidigare hört det namnet så ska jag förklara att det är ett speciellt distrikt i Tokyo, även kallad för "Electric Town" eller för "Nörd distriktet" där det finns väldigt många elektronikaffärer, men också speciella cafén med cosplay teama eller andra teaman som till exempel maidcafé, vilket går ut på att alla servitriser är utklädda till så kallade "maids" och serverar en godsaker eller mat i söta former. (Ska berätta lite mer om det senare.) Egentligen nästan allt som har en nördstämpel på sig finns där, som manga och anime affärer och massa massa mer roligt skoj som är bara crazy!

 

 

   

 

 

Idag hade vi våran första skoldag i skolan, eller snarare inskrivningen med lite info m.m. Det började så att rektorn presenterade sig (med tolk bredvid sig,) sedan sa lärarna ett kort ord för att även presentera sig själva. Såklart talade de också endast på japanska, men den här gången tolkade inte tolken vad de sa så förstod knappt vad de egentligen pratade om. Hahaha.

 

Sedan skulle det bli muntligt och skriftligt prov för de som hade studerat japanska förut, så att de lättare skulle kunna dela in oss i rätt klassnivå. Eftersom att vi alla har studerat lite grann hade vi alla en varsin intervju, min gick ju sådär. Jag förstod ju 70% av allt min intervjuare sa, men jag kunde inte svara tillbaka. Dessutom så har jag glömt hela det japanska skriftsystemet så när hon förstod det så slängdes jag direkt in i nybörjargruppen utan att få göra ett skriftligt prov. Därefter togs jag in i ett klassrum där jag fick lite böcker av en lärare som försökte med teckenspråk förklara vilka sidor jag skulle öva på tills på måndag, då den riktiga skolstarten egentligen börjar. Långsamt började det komma in fler elever in i klassrummet och snart kom lyckligtvis tolken och förklarade resten utav det som läraren hade att säga. Sen kom Annas roomie in i rummet i följe med Amanda och Evelina, men Anna kom aldrig... Efter allt info så hittade vi henne. Hon hade fått slutgöra det skriftliga provet, vilket betyder att det måstes rättas innan hon kan indelas in i en grupp som hon får reda på måndag. Förhoppningsvis gjorde hon dåligt ifrån sig på provet så kan alla vi losers få vara i nybörjargruppen tillsammans. haha. ;)

 

Det var väldigt många svenskar som sökte in och snart så började vi snacka med två stycken killar som vi senare åt lunch med. Den ena killen har bott i Japan en längre period, men har aldrig ansträngt sig att lära  japanska. Han hade tidigare gått på en annan skola och studerat, men hamnade trots det i nybörjargruppen. Vilket tolken skrattade åt eftersom han kände honom sen tidigare. 

 

Tolken: But, you´re no beginner?

Svensken: Well you now, I suck! 

 

Efter lunchen gick vi och handlade lite på en billig affär nära Takadanobaba Station, för att sedan spridas åt olika håll och gå hem under den varma solen. Sen fick det bli en kall svalkande dusch för när väl solen skiner är det VARMT HÄR! 

 

 

Här kommer lite bilder ifrån idag: 

 

 

 

  

 

 Ni som som har sett filmen "Hachiko", det här är hans staty.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tog mig ett tag att diska bort det där, hmm.... Men ska nog undvika den där ugnen i alla fall. För säkerhetskull för att inte bli förgiftad!  

 

Idag drog vi till Shibuya och handlade - ytterst lite. Det blev mest till att kika runt på alla fina grejor som fanns där. Och testa fula mössor.  : - )

 

 

 

 

Här fortsätter vårt äventyr ifrån dag 1 i Japan. Vi har nyss sagt "hej då" till våran värd och vandrade vidare längst gatorna i vårt område för att utforska lite. Vårt första stopp hade vi vid ett stort supermarket, där vi handlade lite mat. Sen bestämde vi oss för att vandra tillbaka till kollektivet för att lämna allt vi handlat innan vi gick vidare för att äta på resturang. Såklart vi ville fira vår första dag i Japan på en resturang! Vi betsämde oss för att äta ramen! Ett litet problem, vi kunde inte riktigt läsa "menyn", menyn som egentligen var en slags maskin. Det fungerar så att man lägger i pengar, väljer maträtt så får man ut en liten lapp med en beställning på. Evelina trodde man skulle gå fram till servitören och lämna lappen, men istället för att servitören tar emot den så börjar han försöka prata med henne på japanska. Evelina förstår ingenting och tror först att han ber henne ta av sig sin mössa? Det han egentligen frågade henne var ifall hon ville sitta ner och äta eller ta med...(hahah som vi skrattade åt det!)

 

 

 

Sen så var det dags för mat då. Evelina och Amanda tog en varsin ramen med räkor i. Ser jättegott ut! Jag ville beställa ramen med någon typ av kött i eller ägg och bacon, men problemet var bara att jag som sagt inte kunde läsa vad det stod på menyn. Så vad gör man, jo man bestämmer sig för att satsa och bara trycker på en knapp. Det jag får är ramen med...tofu.

 

 

 

Ja men mums! Fick äta tofu för första gången på flygplanet också, men tufu har bestämt sig för att börja hemsöka mig. Visst det går att äta, men eftersmaken och lukten....Nej jag gillar nog inte tofu. Fick äta det ändå, men den sista biten lyckades jag tvinga på Evelina att äta. YES!

 

  

Efter maten fortsatte vi att vandra lite och kom fram till.....!

 

 

Jaha tänker ni? Vad är detta då? Jo det här är en butik där ALLT kostar 100 Yen styck!!!!! Vilket är lite mindre än 10kr!!!! Vi alla sprang mot butiken och tjöt av lycka när vi såg den och handlade massvis med roliga saker! Vi köpte till exempel alla en varsin spegel eftersom den enda spegeln som finns i hela det här huset sitter i duschen. Ja ni läste rätt, I DUSCHEN! Så på morgonen när alla ska duscha och sminka sig så kommer det nog bli krig tänkte vi när vi såg spegel sitta där. Vi hade tur, nu slipper vi det! Hahah!

 

 

 

Efter det så började vi vandra hem igen. Vi alla var ju väldigt trötta och ville sova. Nästa dag så planerar vi att kanske möta upp Anna och hennes roomie, först måste vi bara hitta tunnelbannan.... Ska bli spännande, men det får vi oroa oss över senare för nu tänker jag gå och sova. Natti Natti!

 

 

 

Idag har vi äntligen fått flyttat in i vårt boende här i Japan efter X-antal timmar extra på flygplatsen i väntan på tillgång till kollektivet.Vi har knappt sovit någonting nu på två dygn och jetlagen har slagit till! (Eller ja, åtminstone för mig i alla fall. hahah.)  

 

Jag kan börja med att berätta att flygresan gick väldigt bra. Första flyget så fick vi sitta bredvid varandra, men efter mellanlandningen i Doha, hoppade vi på ett större plan med nya platser. Jag fick sitta i mitten emellan två främlingar, men som tur var så hade varje passagerare en varsin TV på planet som  satt framför sig. Där kunde man spela spel, se film, TV-serier, ja nästan all underhållning ni kan tänka er.

 

 

 

 

  När vi skulle gå av planet så tappade vi bort Evelina bland alla människorna! Jag och Amanda stod förrvirrande utanför vid utgången och väntade, men det visade sig att det även fanns en till utgång som Eve hade tagit. En snäll flygvärdinna tipsade oss om det och jag och Amanda vandrade dit, men där fanns hon inte heller så vi fortsatte att följa med strömmen i hopp om att kanske hitta henne småningom.Och det gjorde vi som tur var! Hon stod som en vilsen liten valp i kön till passkontrollen och så var alla glada igen. Tills vi insåg att den här passontrollskön skulle ta en evighet. Man skulle först skriva på ett papper innan och när man väl var framme vid kontrollsluckan så skulle man lämna fingeravtryck och ta ett foto. Se bilden framför er hur pigg och fräsch man ser ut efter 16 timmars flygning hahah. Sen var det dags att skriva på ett till papper för att kunna hämta ut sina väskor där det skulle kontrolleras att de togs av rätt person. Amanda var den enda som var tvungen att öppna väskan och jag förstår eftersom hon ser ju extra kriminell ut. ;)

 

  

 Sen var det ju bara att vänta på flygplatsen tills det var dags att åka, vilket var cirka 12 timmar. Och JA det var en lång tid. Varför väntade ni så länge kanske ni frågar nu? Det ska jag förklara, för det var billigare. Värden hade sagt att han kunde möta oss mellan kl 10-16 på Shiinamachi Staion, men vi tog medvetet ett plan som landade 17:50 eftersom det helt enkelt var mycket billigare. Vi gjorde oss hemmastadda med flygplatsens Wifi och sov och lekte där tills det var dags att köpa bussbiljett till Ikebukuro Station. Där var det egentligen meningen att vi skulle ta tunnelbana en station, men eftersom tiden för att mötas närmade sig snart så tog vi en taxi som kostade ca 800 Yen som vi skulle dela på. Taxibilen var väldigt liten och våra väskor fick knappt plats. Chaffören slängde in min stora väska bredvid honom i framsätet för att sedan hålla ena handen på den och den andra på ratten medan han körde. Tur att det var en rätt kort tid vi skulle åka.

 

Nämnde jag att det spöregnade? Nu stod vi på Shiinamachi Station i spöregnet och letade efter den södra utgången där vi skulle mötas. Snart kom det fram en vänlig gubbe med parraply som frågade ifall vi behövde hjälp. Vi trodde först att det var han vi skulle möta upp, men det visade sig att han bara ville hjälpa oss hitta dit vi skulle. Hans engelska var inte så bra och försökte hela tiden säga "Map? Map? I show you."  Till oss, medan vi försökte förklara att vi väntade här på någon. Just då ser jag en ny man utan jacka och parraply springa mot oss, som jag svagt kände igen ifrån webbsidan för vårt kollektiv. Äntligen hade vi hittad rätt man, det blev snabba hälsningar och ett snabbt hopp in i hans bil. Han gav oss en filt och sedan stannade vi vid 7-eleven för att kopiera våra pass (som jag och Evelina hade glömt att man skulle göra.) Därför sprang han in och gjorde det åt oss. (PINSAMT att vi glömde, men han var lika trevlig ändå.) När han kom tillbaka hade han köpt med sig tre stycken varma juicer till oss i olika smaker. Jag fick varm apelsinjuice, något jag smakade på för första gången och aldrig hade hört talas om förut. Det var SUPERGOTT!!!

 

Sen var vi snart framme vid huset vi skulle bo i som låg ihopklämd emellan två andra hus i ett väldigt mysigt område som påminder en lite grann om en labyrint. Han visade oss nogrannt runt i hela huset och gav oss våra rum, sedan var det dags för att skriva på kontrakt. Detta tog tid och efter det så sa vi "hej då och tack", men så började vi kort fråga honom ifall han visste vilken typ av tågkort man skulle köpa. Han förklarade att man betalade från station till station här i Tokyo. Förklaringen började med att han först stod och ritade upp hela tågsystemet på en tavla för att sedan erbjuda sig att han kunde lättare förklara ifall han lånade en dator. Han satt med oss i minst 1 timme till för att hjälpa oss.  Sen ritade han upp ett till papper som förklarade de olika priserna det skulle kosta för oss i månaden att åka.

 

 

 

Efter det erbjöd han sig att gå ut till huvudvägen för att visa oss hur vi lättas skulle kunna gå till de andra stationerna. Världens snällaste människa! Ut i regnet igen. Han förklarade hur vi skulle gå och sen så sa vi "hej då och tack" igen, på riktigt den här gången. Sedan bestämde vi tjejer oss för att gå och handla lite mat och vandrade vidare ut på okänd mark.

 

 

 

 

 

 

 

Idag sker det! Idag flyger jag, Amanda och Evelina till Japan tillsammans! Anna kommer att flyga imorgon med ett annat plan tillsammans med sin kompis som hon kommer bo med. Eftersom hon kommer att studera i Japan i hela två år så kommer hon inte att bo i samma boende som oss andra tjejer som ska studera i 3 månader. Shit det låter så kort tid om man ska jämnföra med Anna, men det tycker inte jag vi ska göra!  Nepp för 3 månader är minsann en lång tid det med!

 

 

Höll på att packa väskan hela kvällen igår och är nu super nervös ifall det kommer bli övervikt eller inte. Planen var ju att vi alla egentligen skulle packa endast hälften av vikten så att vi kunde köpa med oss massa saker hem, meeeeen den planen sprack ju snabbt hahaha. Får helt enkelt ta och betala övervikt på hemvägen för kommer inte kunna överleva i Japan utan alla de saker jag har packat! Har redan offrat för mycket packning för att hålla mig under 20kg.  (Om nu min våg hemma stämmer, hoppas inte! Hoppas väskan endast väger 15kg! )

 

 

 

Japp nu är jag nästan färdig för att åka till flygplatsen! Ska bara äta en sista frukost/lunch innan. Hoppas vi har ägg! Minns inte ifall vi hade det, men hoppas hoppas! Sen blir det att säga hej då till familjen igen. Har endast varit hemma ca 1,5 vecka efter att jag flyttade tillbaka ifrån Oslo. Har haft mycket att göra sen dess inför resan, men NU är det ÄNTLIGEN DAGS!

 

Jag kommer ihåg när vi först startade den här bloggen, då ingen utav oss hade varit i Japan än. Om jag ska vara ärlig så tvekade jag många gånger på att vi skulle lyckas, men ett utav mina många motton är "Fake it until you make it!" Och det gjorde vi! Vi klarade det!

 

 

 

 

 

 

 

Nu börjar det närma sig ett slut för Oslos Kapitel och jag och Evelina har långsamt börja packa ner våra saker. Amanda har redan flyttat härifrån och befinner sig just nu i Svergie för att söka sommarjobb innan hon ännu en gång säger "Hej då" till familjen. Anna kommer stanna kvar här en dag längre än mig och Evelina, då hon kommer få skjuss av sin pappa. Alexander lämnar vi kvar här helt ensam i Norge.

 

Tiden här har gått otroligt fort! Jag kan knappt tro att vi faktist har bott här i 5 månader, det känns mer som det endast har gått några veckor. Har nu bara två arbetsdagar kvar på jobbet. Det känns lite sorgligt att lämna alla dessa glada norrmän, men förhoppningsvis syns vi igen.